Ego trip idag.
Innan arbete. (Seriöst, jag ser ut som 15?)

 

Detta VAR en fin sol-uppgång... Innan jag försökte ta bild på det vill säga.
 

William var extra söt idag ♥
 

Riktigt skönt vårväder!
 
 

Egotrip igen...
 
 


Avslutade dagen med att besöka Maxi och köpa lite nytt, exempelvis denna.
 Den högra alltså...

Varför är allting till män bättre än saker till kvinnor?
Exempelvis min rakhyvel är plockad från avdelning man...

Ett kapitel som varit nödvändigt att gå igenom.
Jag har förlorat många tårar i det.
Jag har känt smärta och saknad till färdärvelse.
Men jag har aldrig varit arg. Idag först såg jag dig för den du var.
Det vackra skimret försvann... Och som vanligt klarnar så mycket när man avslutat ytterligare en sak.

Jag är glad att jag frågade, jag är glad att du svarade! Trevligt, som den väluppfostrade människa du är.
Samtidigt som jag insåg att du inte är ett dugg bätttre. Jag gav mig själv rätten att hata dig idag, att faktiskt bli arg för att du gjorde som du gjorde.

Du är svag! Vek, och självisk! Jag är glad att du inte finns i mitt liv.

Men jag säger också tack för knuffen åt rätt håll. Tack för tiden du gav, glädjen jag fann. Styrkan jag samlade.

Jag kan aldrig hata dig, men jag tillåter mig själv ilska, och att vara förbannad. Om så bara för en minut här och var. För du är inte värd en enda tår till! Du var aldrig värd dom från första stund.
Och jag lärde mig den hårda vägen.

Men bara därför ser jag klart nu. Och jag vet vart jag ska.
Jag fick ett mål.
Jag vet exakt vad jag vill ha! Jag vet vad jag behöver.

Du var en lärare på vägen, en milstolpe jag inte hade klarat mig utan. 

 

En bild från lunchpromenaden i torsdags.

Riktigt nöjd med dagen, jobbade.
Vilket gick helt okey, det mindre bra är inte vårat fel utan anledningen till att vi är på plats, läckan var större än vad dom från början trott så vi fick köra "halvdag" = 5 timmar.

Det var snömodd imorse, gissa om jag hade hjärtat i halsgropen när lasbilen slirade...

 

Lycka eftersom hungern återvände! Sallad till förätt, och grönpepperbiff med potatis därefter! Supergod sås verkligen!
 

Internskämtet mellan mig och Maria ^^
 

@ Work...

 



Eftersom vi slutade tidigare, hann jag hem innan jag skulle till Mormor, slängde in 2 maskiner tvätt och smörjde av mina 2 par ridstövlar och jodpurs. Vilket resulterade i att jag dessutom slängde upp dom sista ikea-kassarna med hästsaker på vinden, det enda som är kvar i rummet nu är sadeln(som ska hem till Mormor, tror hela mitt liv finns hos henne snart) och det som är till salu.

Vagnen är så gott som såld! Skönt!

Därefter tog jag en power-walk hem till mormor, för middag och fika och sedan enn hem. Valde andra sidan av kungsholmen idag för att slippa gå samma väg jämt, totalt tog det 26 minuter raka vägen till mormor, och 37 minuter hem, den var dock inte rak därav tids-diffen. 

Jag är nöjd, hade förvisso tänkt springa men mina luftrör pallade inte det idag. Och jag tror promenaden tog bättre just idag!

Min tok-uppfostrade hund. Noot. (han är det vanligtvis)

När jag väl kom hem blev jag hungrig, och med facit i hand var det viktigare att äta än springa.
Vi har ju redan varit ute en gång idag så helt stilla har jag inte varit.
Men tro inte jag lyckas äta för det. Hungern släppte o samma ögonblick som jag tog fram mackor.
Då hade redan William ätit och någon springtur blir det inte alls.

Nu tittar jag på tunnelbanan istället.

Ska slänga upp ett inlägg med bilder från dom sista dagarna och tidsinställa några inför veckan.
Även ducha och förbereda mig inför morgondagen, sen blir det sängen.

Jag känner mig iallafall ambitiös! Och jag gjorde mitt bästa.

-Jag klädde på mig springkläder.
-Satte på hundarna halsband och sele.
-Tog fram mina broddar.
-Fyllde vattenflaskan.
-Startade musiken.

-Och Startade turen!
Så långt var allt bra...

Broddarna ramlade av 4 gånger innan jag lyckades dra fast dom tillräckligt långt bak på skorna, Mirca försökte hoppa och bita mig tills hon insåg hur arg jag blev.
William betede sig som ett as och bara drog (plöjde fram).
Jag tänkte testa en ny tur runt åkrarna, vilket gick superbra...

...först!

Sen klev jag först rakt ner i en tinad snöhög och blev dyngsur, sedan insåg jag att nästa åker delades med ett krondike, fyllt med vatten, tänkte försöka ta mig igenom gran-planteringen istället.
Och vet ni? När jag väl forcerat den träffade jag nästa krondike!
Vända tillbaka ut på åkern igen, ta den gamla vanliga vägen som var full med is och kramsnö.

Strumporna var dyngsura... Well. Just continue.
Eftersom klockan var strax innan 5 och solen var på väg ned kändes skogs-vägen sådär och åkerkanten såg relativt fin ut.
Det är ju bra att jag är så otroligt naiv ibland!
Det blev nämligen mest halka mellan upp-plöjd åker, nerkörda traktorspår och snö delvis tinad...

På vägen tillbaka sprang jag av mig broddarna och innan jag upptäckte det var det ingen idé och vandra tillbaka, jag skulle ändå inte hittat dom i skymningen.

Samanlagt tog denna tur inte mer än drygt 40 minuter. Jag är fortfarande i behov av att få utlopp för energi och en idiotisk hjärna på högvarv.
Jag tar nya tag imorgon, och letar rätt på broddarna då med!
Jag har ställt mina skor framför brasan och hoppas dom är torra tills morgondagen.


I övrigt idag har jag burit in ved för att kunna elda i helgen, druckit massor av kaffe ♥ och slappat i soffan.
(sa jag att min hjärna kokar?)


Nu återgår jag till mina bilder så får se om det blir film på datorn eller tv´n lite senare ikväll!


Imorgon ska jag som sagt ut ochg leta broddar, springa vilse och ta massa fina kort!
Om någon mot förmodan känner sig manad är det helt okey att komma förbi med springskor och göra oss sällskap = ta en av jyckarna, för det var fasen inte roligt och springa med 2. Men det är skills!

Jag fick inte mycket gjort idag, lekte med kameran igen istället.
Är så galet trött nu att jag inte orkar mer, många bilder jag gillar, och en del lite sämre. Det tar sig!
Är dock sådär glad i att behöva använda blixten...

Någon favorit? Jag kan nog inte välja, men dessa är dom jag just idag gillar bäst. Som sagt, kvaliten skiljer lite...

 

 

 

1. Presentera dig själv.
2. Tanken bakom ditt bloggnamn.
3. En nytagenbild på dig + 10 fakta.
4. Din favoritplats.
5. Staden där du bor.
6. Varför började du blogga?
7. Dina intressen.
8. Smeknamn jag har, och varför jag har dom.
9. Mitt favoritminne.
10. Den här veckan.

11. Låtar du lyssnar på när du är glad, ledsen, uttråkad, sur, förbannad.
12. Vad jag tycker om min kropp.
13. Mina största misstag.
14. En gammal bild på dig själv
15. Min favoritdag på året.
16. En person jag vill träffa just nu.
17. Det här får mig att må bättre.
18. Det här får mig att gråta.
19. Ditt badrumsskåp.
20. En plats jag vill till just nu.

21. En bild från en tid du saknar.
22. Mina rädslor.
23. Ett ögonblick.
24. Min första kärlek.
25. Någonstans jag vill åka.
26. Vad tar du helst kort på?
27. Mina favoritprogram /serier.
28. En bild på någon/något som har störst inverkan på dig.
29. Något som gör mig glad.
30. Mina goda egenskaper.

31. Min bästa vän.
32. En bild på ditt rum som det ser ut just nu.
33. Mina ambitioner och mål.
34. En film jag har sett flera gånger utan att tröttna.
35. Min första puss.
36. Den här månaden.
37. Något jag är beroende av.
38. Någon jag skulle vilja byta utseende med 1 dag och varför.
39. Min favoritfödelsedag.
40. En låt jag gillar.

41. Hur ser din framtid ut?
42. En bild på någon/något du saknar.
43. Den bästa bok jag läst.
44. Ditt bästa minne.
45. Ett kort någon annan tagit på dig.
46. Något du vill ha just nu.
47. Saker jag vill ändra med mitt utseende.
48. Vad gillar du mest med att fota?
49. Något som ändrat mig.
50. Ett pinsamt minne.

51. Mina drömmar.
52. Detta gör jag på helgerna.
53. I min handväska.
54. Min dag.
55. Hit vill jag åka innan jag dör.
56. Berätta om en rolig resa jag varit med om.
57. Visa bild innan och efter jag redigerat.
58. Värsta dagen i ditt liv.
59. En vän som bor långt ifrån.
60. Bild på det du köpte senast.

61. En av mina favoritbilder som jag själv tagit
62. Ditt framtida bröllop
63. En bild på dig förra året och en från nu – hur har du förändrats sedan dess?
64. Något som jag ser fram emot, och varför.
65. Fem bra saker som hänt under dessa 65 dagar. (punkter)

Jag är återigen nöjd med dagen men sen finns det finns vissa saker vi tjejer inte vill höra.

Vilket resulterar i mera analyser. Idag är den åt det ångestladdade hållet.
Jag vill inte!
Jag är stark!
Jag kan klara detta!
Jag tar mig igenom det. Det ska gå!

Påminner mig om och om igen om varför jag ska vända andra sidan till...

I´m better than this! I´m to old to play games. I almost know how i want it, and you´re just not right! Not yeat...

Konfrontation var det! You can do this!

Jag vet ju innerst inne att jag egentligen inte helt tror på vad som sades, men som den jag är måste jag ju självklart vända och vrida på det.
Jag ska bara bevisa för mig själv att jag kan om jag vill.
Jag lovade mig själv att gå efter min magkänsla förra gången, jag kan bara inte tolka den fullt ut just nu.

It takes only a milesecound to look into your eyes an be gone again.
I´m still refusing all of it.


"Just because we're not close anymore doesn't mean I don't care about you."




Man har inte roligare än man gör det, jag testade självutlösaren på kameran idag,
är väl sådär nöjd med bilderna.
Varför är man alltid snyggare i spegeln för?
 

En del stor del av mig är att analysera, känna av. Överblicka. Och testa gränser.

Jag är så otroligt medveten om att jag överanalyserar saker som ligger mig varmt om hjärtat. Allt för att se vart gränserna går, det är pga detta jag allt som oftast får övertaget och slipper i mina ögon göra bort mig.

Jag vill analysera, det ger mig tid att tänka, på gott och ont.

Det ligger så mycket mer bakom mina analyser än bara ett dåligt beteende. Det är ett sätt och överleva, att aktivera min hjärna.


Jag ljuger om jag inte erkänner att mitt överanalyserande kan driva mig till vansinne ibland, men det måste vara så. Jag måste göra såhär! Slutar jag försvinner en del av mig själv.


Det är förmågan att analysera som tagit mig dit jag är idag. Att alltid vända på allting hundratusen gånger, det gör att jag alltid klarar mig.

Styrka, envishet och Mod.

Du är helt enkelt bra att träna på. Undrar vad jag mer ska utsätta oss för? Har du några förslag?



Jag har kommit så långt, lärt mig så mycket. Upplevt.
Jag börjar få klarhet i allting, och ordning på tankarna. I små korta doser... 



 

Min mamma lyckats döda min ökenväxt, som i stort sett aldrig skulle ha vatten, jag kan dock minnas fel...

Detta pga våran dåvarande katt tyckte växten i sig var en delikatess och min mamma då ställde upp "blomman" på en garderob, där den sedan glömdes bort...

Minns jag inte fel såg växten ut såhär benjaminfikus .

Lördagen gick garanterat inte till historien.
Först sov jag halva dagen, mycket onödigt! Sen tog jag tag i rummet och lyckades möblera klart det, jag har numera "2 rum i ett". Väldigt behändigt.
Är mycket nöjd, bara en kabel mellan tv och dator som saknas. Och självklart trevligt sällskap. Maria kom över på lördagen men åkte hem idag.

Vi hade några allternativ för lördagskvällen men dom satte William stop för genom äta något mindre olämpligt han hittade ute. Någon DUM IDIOT hade nämligen spytt i en papperskasse, jag hann inte märka detta innan William glatt mumsat i sig en del. Jag kan ju tillägga att jag inte undersökte inehållet närmare utan jag försökte på alla sätt få honom att spy upp inehållet istället. Det misslyckades och jag var rasande.

Kvällen slutade efter mycket om och men med att vi tittade på Sex and the City - filmen 2.
Om jag emellanåt funderar över ensamheten innan gjorde jag det garanterat efteråt...
Undrar vilken typ av film man ska se för att inte känna av att man är ensam? För att slippa missförstånd så trivs jag väldigt bra själv, men det händer oftare och oftare att jag saknar att någon finns där.
Är det månetro den vuxna flickan inom mig som börjar klättra ut? För då börjar det bli bråttom! -joke-


Det mest effektiva jag lyckats med idag var att få upp alla till salu saker i en blogg -länk-
och skicka in våra jobbtimmar. Jag tycker faktiskt synd om Björn som fick sitta förra året med det, jag hade ändå bara 2 dagar, han hade 5 dagar / vecka under 3 månader ungefär! 


Jag har även samlat på mig ett extremt dåligt samvete då jag svält William under dagen pga gårdagens incident.
Han var så hungrig att han åt blåbär eftersom jag inte hade hjärta att höra honom hungrig längre.


Mitt ♥ bara för att jag saknar henne lite. Sista dagen... 

Hjärtat kniper igen lungorna i perioder på mig och luften försvinner, det blir tugnt att andas och hjärnan snurrrar.

Rent ut sagt håller det på att driva mig till vansinne. Självklart är det känslor som spelar in och tar en lov igenom hjärnan på mig. Jag kan inte stänga av det, ännu mindre koppla bort det.
Det resulterar i att jag inte heller får speciellt mycket gjort och att jag hela tiden måste anstränga mig för att nå resultat.
Vad hände och varför?

Eller snarare, vart blev det fel?

Jag har som vanligt analyserat detta i alla vinklar utan strörre framgång. Fast det beror på hur man ser på det, jag hittar ett svar, men eftersom jag återigen fastnar i snurran upplever jag svaret som fel.

Och ställer mig återigen frågan om varför? Jag försöker på alla sätt motsäga mig situationen, den är rent ut sagt ganska absurd. Men jag tror att det satte så djupa spår att jag glömt bort tiden innan. Med åldern försvann även min ilska och den förlåtande sidan blev större.

Istället för hat och ilska, är det nu förståelse och förlåtelse. Enklare att ta på sig själv skulden till allting.
Om något av dessa 2 val är rätt eller fel är nog ganska logiskt inget av dom.

Men det är det finurliga med mig, allting är inte svart och vitt.

Jag kan vända på en sekund, och däremellan vara den lyckligaste i världen.
Det gäller att lära sig...


 


If all you need is forever?

Självmord på klockan som stod ställd på 06.45 (mins inte när jag senast behövde gå upp så tidigt, eller mjo när jag sov hos maria och skulle på intervju sist)

Kravlade mig upp och klädde på mig sjuttontusen lager kläder, först strumpbyxor, därefter mina obligatoriska knästrumpor! ett par långkalsonger ovanpå det och ullstrumpor. Därefter arbetsbyxor...
Utöver detta blev det en tajt tröja med halvlång arm, och en "t-tröja" ovanpå, fungerar super som värme och isolering men ändå ventliation. Därefter en tunn långarmad tröja och en fleece över det.
Dessutom halsduk, min fluff mössa och vinterjacka. På fötterna valde jag mina stövlar med teddyfoder.
Begriper ni hur varmt detta blev?
Jag behövde ju inte klaga på att jag frös iallafall.

Väl framme på jobbet mötte jag upp mina för dagen helt nya arbetskamrater (hehe jag fick arbetsleda!)
Varav 2 av dessa kommer från mongoliet, dom pratar endast fåtal ord svenska, ingen engelska men en av dom kan ryska, och massa andra språk jag inte har en susning om.
Den tredje var dock deras arbetsledare och pratade således flytande svenska, tur var det!

Vi satte igång och jobbade, härligt att vara tillbaka igen, men satan i gatan vad hala mina skor var, köpte dom i slutet på förra vintern och kände att stabiliteten i år inte var 100% det märks att man inte stått på tak under några veckorn, kände mig faktiskt lite skakis...

När vi sedan bytte så jag fick stå på marken kände jag mig både lat och bekväm.
Haha, man blir ju inte direkt stark av att göra ingenting.


Dagens plus, jag älskar att få leda arbetet! Om jag bara kunde komma över vissa spärrar så skulle jag verkligen satsa på någonting inom "högre höjder"...

Dagens minus, att mina servitris på Adelines inte var på plats? Ny ägare?


Bilder från dagen. Oredigerade.

 

 

Onsdag, Kaotisk dag! Minst sagt.
Sökte 2 jobb, ett jag var just det jag försökt skriva ihop mitt brev till under helgen men inte riktigt fått ihop!
Sedan ut och kolla is o snö i skarpnäck (the never ending story, you all know of...)

Därefter tvätten, massor av tvätt eftersom jag förutom mina kläder hade en del saker från stallet som blivit stående på hög. Utöver det började jag möblera om mitt rum igen... Hittade galet mycket damm under sängen! Jag har nog aldrig väntat så länge med att städa.

Mitt i allt detta läste jag mejlen och var kallad på gruppintevju 18.00 klockan var då 16.45 (mejlet var skickat 16.00) Skulle jag hinna gick tåget 17.15 Panik! Bestämde mig i sista sekund för att chansa och åka dit.
Tyvärr världens besvikelse, det slutade med att jag helt enkelt sa att jag inte är rätt människa för jobbet tackade för mig och gick! Det kändes riktigt bra! Oftast ger jag allting en chans, men detta var bara fel.

Om det beror på att jag endast sovit en timma och levt på 2 koppar kaffe + en burk fruit coctail under dagen kan man säkert ta hänsyn till. Oavsett vad så var det inte mitt drömjobb och då var det med respekt för -bip- jag skulle jobba med bättre att gå direkt och ge någon annan chansen!

Väl hemma var rummet fortfarande kaos! Jag tog inte ens bild på detta. Räcker med bilden i huvudet.
Gjorde det bästa av situationen och lyckades bädda sängen ducha och äta, därefter gick ögonen i kors och jag totaltsomnade till How i meet your mother. Så skönt eftersom klockan inte ens hunnit bli 00.00, GREAT!


Bild ifrån kvällen 13/2

Jag hade tänkt skriva ett inlägg, men seg(långsam) som jag är hinner jag inte det och eftersom det inte går att skriva ifrån mobilen och jag inte förstår hur man skickar sms-inlägg får det bli morgondagens uppdrag!

Nu sticker jag över till Johan.
Så återkommer jag imorgon! Gissar på att det kommer resultera i 4 timmars sömn, eller att Johan missar sin skola, och det hoppa jag han inte gör eftersom jag då inte får sällskap hela vägen hem imorgon och det vore ju tråkigt!


Jag måste ta ut min kamera oftare! Nu inser jag att jag saknat detta!

Seriöst, jag är faktiskt dödligt nöjd med mina bilder!

Att sen redigeringen får mig att bli ännu mer förälskad är en historia för sig.











Så vad tycker ni?

Jag minns denna text väldigt väl, hur svår den var att skriva.
Jag fick höra att det var det vackraste ---- någonsin fått. Jag kommer ihåg natten.
Och jag kommer ihåg smärtan 3 dagar senare.

Men texten i sig, symboliserar vem jag är. Hur jag tänker, fungerar och handlar.
Mina val är aldrig självklara, aldrig logiska. Men dom är avgörande för hela min framtid!


Jag vet inte alltid vad jag vill.

Och i mångt och mycket är jag nog extremt spontan i mina handlingar.

Allt går inte alltid väl, allting blir inte alltid som planerat och i slutändan spelar det sällan någon roll.

Men huvudsaken är att jag inte ångrar någonting som jag inte gjort.

Det jag vill ha fram, är att jag saknar dig, hur konstigt det än låter. (och hur patetiskt det än må vara att skriva ett sms, men det är min sköld!)

Jag säger inte att jag är kär i dig, inte heller att jag måste ha dig, bara att jag uppskattade dig, jag trivdes något otrolig bra i ditt sällskap.

Jag har ingen aning om varför du inte hört av dig, om du inte haft tid eller inte velat det är upp till dig, och du behöver inte heller svara på detta.

Jag är nog ingen lätt individ, och jag är extremt självständig. Dessutom envis och vill absolut inte vara någon till last.

Jag skulle kunna skriva en hel novell, men jag tänker avsluta innan det går så långt...

Det hade säkert räckt med ett "hej".

Jag pratar väldigt mycket, ältar allt för länge.
Vänder på alla situationer. Hittar på ursäkter till alla svar. 
Det är en del av mig, och hur jag hanterar alla situtationer.

Lena för mig är svår att beskriva.
Jag mins första gången jag träffade henne, hur reserverad jag var.
Det tog ett år innan vi började prata "på riktigt" men det är först nu, dom sista månaderna hon verkligen blivit en del av mitt liv. Viktig!

Det är Lena jag ligger och pratar i telefon med halva nätterna, det är Lena som jag kan älta samma mening med 4000000 gånger utan att hon slutar lyssna och hon fortsätter analysera den med mig.
Det är Lena som peppar mig, hon är faktiskt (konstigt nog) den enda som kan säga vad som helst utan att jag skulle ta illa upp. Det spelar verkligen ingen roll.

Alla behöver en egen Lena.
Det är en känsla, en känsla jag inte kan beskriva fullt ut med ord.

Det är fel och säga stöttepelare, för det är inte vad hon är. Det är bara någonting speciellt med henne som berör.
Hon är viktig i mitt liv!

Jag har helt ärligt av olika anledningar dom senaste dagarna övervägt att faktiskt skaffa just Facebook?!

Men med facit i hand tänker jag vänta ett tag till, om jag alls skaffar det. Jag har haft FB en gång i tiden. Men jag raderade mitt konto.
Micha hängde alltid på FB under arbetstid, nyfiken som jag är registrerade jag mig, och "hängde" där ett tag.
För att sedan radera hela mitt konto. Jag personligen fastnade aldrig.

Jag är emot FB av ren protest. Jag har en fullt fungerande telefon. Jag säger inte att jag inte förstår fördelen med FB. Men jag ser nackdelar.

Framför allt accepterar jag att vissa människor försvinner, jag vet att alla inte är där för evigt. Och det är här FB går emot mina principer.
Det skulle vara så enkelt att registrera sig på FB, leta upp alla gamla vänner, ovänner, klasskamrater osv.
Men varför? Till vilken nytta?

Och om jag valde att bara ha dom "närmaste" som vänner skulle jag sluta med max 20 vänner. Då förlorar väl FB sin funktion? Eller? Meningen är väl att hålla kontakten med alla vänner man inte har i telefonboken?
Visa världen vad man gör, och vart man är?
Jag lever efter inställningen att dom som inte finns i reality förlorar betydelse även på FB. Och det är med den åsikten jag vägrar skaffa FB!
Det är för enkelt. Och jag gör som alltid och går emot strömmen.

Jag hade Lunarstorm på den tiden det fanns. Det kan jag sakna. Men jag var också yngre då. Internet var nytt.
Jag lovade Maria att den dagen jag flyttar utomlands skaffar jag FB. Vi får väl se. Mejlen fungerar nämligen lika bra som min telefon.


Varför har du Facebook?

Idag är en dag som jag skulle stannat kvar i sängen.
Ångesten är hemsk. Jag är allmänt pisst och sur på allting.
Får inte till brevet, jag gav upp och la mig i sängen istället igår.

Min utflykt idag blev inställd, nya tag imorgon. Jag ville helt enkelt inte gå upp idag. Lika bra var kanske det, vädret är grått och trist!

Jag saknar mitt nikotin. Jag har gjort det dagligen i flera veckor nu. Enda anledningen till att jag inte gör slag i saken är att jag inte vill svika mig själv. Och vetskapen av hur äckligt det faktiskt är. I'm done whit it!

Jag tror förvisso inte solen skulle skina imorgon, men jag ska ut på äventyr är planen!
Upp till bevis, för jag tänker inte avslöja vad innan jag bevisat för mig själv att jag klarar det.

Det går segt med mitt brev. Så nu ska jag ta en kopp kaffe och göra klart det!
Sedan blir det kvällsnatten med William och därefter film och sova!
Själv i min stora säng. ♥


William spanar under tiden jag klätrar efter honom. Seriöst det var mindre genomtänkt att försöka sig på denna promenad när stigen var full i snö.


Vet inte om ni ser stigen, men det kändes som en variant på bergsbestigning.



Smedsudden! Old times.



Denna sten innehåller minnen jag glömt bort fram tills idag. ♥
Det var dock sommar då, jag var nog 14... Och bla. Carro var med.
 

Karta förvisso, men kompass lät bättre.

Alex (som för övrigt bor på landet) ville ha sällskap och hjälp, med hjälp betyder "levande karta och guide" det är alltså jag.
Hon var väldigt tydlig med att jag absolut inte fick lämna henne på stureplan, eftersom hon därifrån inte skulle hitta hem.
När jag sedan säger att vi ska ta kungsgatan upp frågar hon lite fint,
"vart ligger kungsgatan"
Hmm, jag tror du står på den...

Jag tror vi letade runt halva stan innan vi slutligen hamnade på ett café som med facit i hand inte var det bästa.
Lite besviken på fikat, jag valde en jordgubbs-cheesecake. (hur kunde jag glömma den obligatoriska bilden?) och Alex en muffins, båda var lite lagom torra sådär.


Jag gillar att gå runt i stan, inte hela stan. Men runt kungsträdgården, östermalm och ut mot djurgården.
Denna bild är tagen mot torget inne vid norrmalmstorg.



Nu ska jag ta tag jobbsöket och sedan fixa lite i rummet.
Håll ut så länge.

Maria har numera även lovat att dränka mig, utöver att hon redan sagt att jag ska strypas.
Jag vet inte om jag ska vara tacksam eller ledsen över detta, eftersom hon poängterar det med hatkärlek.

Helgen var lugn, vi har lyckats göra ingenting.
Inget stall, ingen pulka. Inga krav och bara rastningar med William som knappt kan gå pga kylan.


Det har nu gått en vecka utan häst. Ännu så länge är det skönt. Men sedan låg jag ju även totaldäckad i början av veckan och var något otroligt lycklig över att jag inte hade en häst att lyckas trolla fram passning åt.
Även idag poängterade jag lyckan över att slippa åka ut. Jag har verkligen aldrig låtit vädret hindra mig.
Men jag måste ärligt säga att hur mycket denna snö än glädjer mig saknar jag inte känslan av att fingrarna och tårna håller på att ramla av pga att man står och mockar en utebox med metalgrep.
När inte ens vantarna hjälpte för att hålla kylan ute.

Först ringer hon och väcker mig, sedan möts jag av detta!
    

Jag är inte ett dugg avundsjuk! Promis.


Klädde iallafall på mig och begav mig ut med hunden, var så pass ambitiös att jag tog med kameran!




Därefter har jag suttit och pillat med bilderna och egentligen gjort ingenting, med facit i hand är jag ganska rastlös, men för dagen bekväm och lat.

Med andra ord, nästan ingenting blir gjort.
Har dock kört en maskin tvätt för ikväll blir det barhäng, vet inte om min kropp orkar dansa men vi får se.

Imorgon åker vi till Maria och drar några turer i pulkabacken. Om jag överlever återstår att se.


Maria har lovat mig dyrt och heligt att hon ska strypa mig ifall jag smittar ner henne innan onsdag!


Jag är även grymt sugen på en fotografering så vi får se vad Maria har lust med!
(någonting har hänt med mig, jag vet inte vad med det är positivt, ringer samtal som jag aldrig haft telefonskräck, och vill vara med på bild?!)


Nu ska jag ta en tur med min stressade lilla ängel som har dussin av överskottsenergi och inte förstår varför vi inte varit i stallet på flera dagar.
Därefter ska jag skura ur lite hinkar som ska bäras upp på vinden tillsammans med annat som ska magasineras i 3 månader. Jag har nämligen inte orkat ta tag i det ännu..

Att William egentligen är en förklädd blå (grå) pitbulltik?

Jag hade inga som helst planer på att köpa en Border Collie, och framför allt inte en hane.
Men otålig som alltid ville jag ha hund omgående, och pitbull gick självklart inte att få tag på.
Någonting som visade sig vara lika svårt var en blå amstaff, eftersom mamma vägrade släppa in en pitbull.

Det blev med facit i hand varken en pitbull, amstaff, tik eller blå hund som visade sig bli min absolut bästa vän!



Utan in svansade William. Jag har tappat räkningen på alla gånger han varit gratis, all huvudvärk han har förorsakat mig. Hur många gånger han gått upp i rök och jag hör honom skälla någon kilometer bort i skogen.
Jag vet inte hur många gånger jag jagat honom, när han i sin tur jagat vildkaniner.
Hur många människor jag velat slå för att dom bara vill hälsa på honom. Inte för att dom inte får utan för att ingen har hyfs nog att fråga om lov innan!


Men med facit i hand, och  tur i oturen. Han är min nummer ETT! Min bästa  vän och den dagen han försvinner kommer det finnas ett hål jag inte vet hur jag ska fylla.

Att jag kan köra skylift?
Jag kan även fickparkera den.  



Jag tog mig friheten att ta en bild av Johanna! September 2011
Min kamera hade åkt på däng och inga bilder togs
(=repat skalet på mobilen, därmed linsen till kameran).


Bil däremot är mer riskabelt att sätta mig bakom ratten för! Körkort är någonting som ligger på beställning!

Tanken med denna kategori är att dagligen publicera en BRA bild.
Tanken är även att visa bättre kvalité på bilderna och inte bara mobilversioner.

Med bra menas, en klar bild eller en bild med minnen.
Mina mobilkamera bilder är alltså inte välkomna i denna kategori!

Som en liten parentes får även dagens favoritbild hamna i denna kategori.



Dagens bild står Fölungen Edward för!
Sommar 2011

Förr om åren frös jag alltid vintertid.
Jag levde efter "vill man vara fin, får man lida pin".
Vintern 2010 bestämde jag mig för att sluta, och det var nog så väl i tiden det.
Men ikväll var det dags och frysa igen tydligen!

Nattpromenaden med William var allt annat än rolig!
Hes som jag är med denna halvförkylning jag dragit på mig och en hund som helst ligger på rygg och krålar var promenaden allt annat än uppmuntrande.

Muttrandes för mig själv om hur kalt och äkligt det var ute inser jag att det ändå är ganska mysigt.
Snön knastrar under fötterna och det glimmar små kristaller. Det är dessutom knäpptyst ute sånär som på en hostning och någon som startar en bil.
Hade inte staden varit full med lampor hade den stjärnklara himlen visat sig, istället fick jag nöja mig med månen som är väldigt vacker bara den!

 
Jag tog mig friheten att ta kort på en bil utanför porten i ett försök att visa dom vackra små kristallerna.
Med facit i hand inser jag att fokuseringen på bilderna hamnade någon helt annanstans än jag planerat!


Jag måste helt klart göra någonting åt mina bilder! Detta är ohållbart.
Jag ska starta upp en ny kategori!
Vad det blir får ni hålla ut med.

För nu ska jag försöka sova, och imorgon kommer helgens uppdatering!

Lykke Li - Wounded Rhymes


Jag ljuger om jag säger att jag inte föll för henne när låten
Possibility (new moon-twilight)  spelades.



There's a possibility
There's a possibility
All that I had was all I gon' get
There's a possibility
There's a possibility
All I gon get is gone with your step
All I gon get is gone with your step

So tell me when you hear my heart stop,
You're the only one who knows
Tell me when you hear my silence
There's a possibility
I wouldn't know

Know that when you leave
Know that when you leave
By blood and by mean
You walk like a thieve
By blood and by mean
I'll fall when you leave

So tell me when you hear my heart stop,
You're the only one who knows
Tell me when you hear my silence
There's a possibility
I wouldn't know

So tell me when my sigh is over
You're the reason why I'm close
Tell me when you hear me falling
Theres a possibility
It wouldn't show

By blood and by mean
I fall when you leave
By blood and by mean
I follow your lead