En hektiskt helg
När klockan ringde 6.15 hade vi gott om tid. Hur vi därifrån hamnade 30 minuter efter i tids-schemat är en gåta.
Väl framme i stallet lastade vi in allting som skulle med Miranda till Mikaela och sedan var det knappt 30 minuter kvar tills färjans avgång, och då var inte ens hästen lastad.
Jag borstade av Miranda som snabbast och drog på transportskydden. Hon tycker skydden till bakbenen är lite obehagliga precis när man sätter på dom och tar första stegen så jag tar alltid ett skydd i taget och låter henne sedan gå ett steg per bakben innan vi kliver iväg mot transporten.
Lelle höll därför i Miranda under tiden, och låter mig därmed bevittna honom "åka" efter häst och Mirandra "dra" iväg med någon för första gången
Vi pratar alltså om hästen som normalt är så väluppfostrad att William kan "leda" henne.
Detta i sin tur resulterade i att jag var tvungen att ändra rutninen i lastningen. Vilket i sin tur resulterade i att Miranda inte tänkte gå in!
Tack och lov så var Lisel på plats och kunde leda in henne. Iväg kom vi och med färjan hann vi, med 5 minuters marginal var vi på plats!
Angående lastningen så har jag alltid haft Alex eller Maria med på plats och det har fungerat problemfritt när dom har ledit på henne och jag stått bakom för att stänga efteråt, Miranda hyser sådan respekt för mig att hon inte tänker annat än rakt in om jag driver, varför detta inte går när jag leder har jag inte funderat över. Och eftersom vi så sällan transporterar är det heller inget problem.
Väl på färjan tänkte jag som den omtänksamma matte jag är bjuda på ett äpple! Jag får trösta mig med att tanken åtminstone var god.
Miranda svarade med en ilsken gnäggning när jag öppnade skötardörren på släpet och skulle verkligen inte ha något äpple! Hon skulle ut och det pronto!
Nu är inte Miranda en sådan som försöker kasta sig ut, utan hon berättade detta med sina ögon och sitt kroppsspråk.
Det var bara att stänga dörren och gå tillbaka in i bilen igen. För att sedan spendera 10 minuters färjetid med vinglande ekipage, Miranda stod nämligen inte stilla och både bil och släp gungade turen över.
Resten av turen gick utan problem, det var lätt att hitta och Miranda stod stilla så gott som hela turen, hon började trampa omkring lite när vi åkte av motorvägen och i några mil låg på gamla byvägar. Kringelkrokar så att säga.
Våra enda missöden var när vi närmar oss målet och bensinen börjar ta slut.
Problemet blir då inte att hitta en bensinstation, vilket var nog så spännande bara det, utan hur man tankar med kontanter och ett ca 3 meter högt häst-släp.
När station nummer ett har en maxhöjd på 3.10. Man chansar inte med ett lånesläp!
och station nummer 2 bara tar kort. Lärdom, åk inte 100 mil med endast kontanter!
Jag roade mig med att hjälpa herr röd och gunga ^^
Vårat ekipage som egentligen var ganska stort,
tills vi parkerade mellan tradarna.
När vi väl kom fram var Miranda som vanligt stencool, vi lastade ur och hon fick gå raka vägen ut och bekanta sig med sina 2 nya kompisar. Vilket inte var några problem!
På hemresan lyckades vi ta fel avfart och fick en liten oplanerad sightseeing sådär i mörkret.
Som tur var ingen omväg, bara oplanerad.
Väl i Stockholm igen åkte vi raka vägen ut till stallet och ställde av släpet innan vi tog oss hem och intog nattens behövda sömn! (Klockan var över närmare 02.00 innan jag fick sluta ögonen)
Samanlagt åkte vi över 100 mil igår, lördag och ett tiotal fler därtill idag.
Söndagen
Vi kom fram till stallet strax efter halv 3 tiden och började lasta in restrerande saker, bland annat vagnen som Freja ska låna.
Allt som allt var söndagen en dag som mest gick åt till att sova, för när jag sedan kom hem efter att ha lämnat tillbaka släpet och packat in alla saker i rummet var jag så trött att sängen var det bästa jag sett på hela dagen!
Att dessutom slippa kvällspromenaden eftersom William var hos Alex gjorde min lycka fullständig!
Denna dag!
Kravlade upp ur sängen 6.30
Tog bussen 7.04
Lagade täcke tills hovslagaren kom 8.15
Hästen skoddes! 1100 :- fattigare.
Sålde täcke nummer 2, 310 :- rikare.
Åkte och köpte mat till hästen = 330 :- fattigare.
Invigde dubbelsits pulkan Alex köpte förra året.
Packade ihop nästan det sista och åkte för att möta Lelle, helgens chaufför. (14.00)
Bytte bil, lämnade tillbaka Marias sadel, åkte till Roo.
Pussade på Rommy ♥
Kopplade på släpet!
Körde ut släpet till stallet, lastade in några saker, tog hem en till påse.
Åt middag på Zorbas. Mumma!
22.00 Skrivit klart kontraktet.
NU är jag död och ska sova!
Får fylla i denna dag efter helgen. För imorgon lär jag vara ännu mera trött av alla intryck osv och vi har en lång dag framför oss! nästan 50 mil med häst i transporten och sedan 50 mil hem med tomt släp!
Sovtime!
Känner mig aldrig riktigt klar. Och imorgon, eller helst igår måste det vara helt klart, så mamma kan skriva ut innan hon lämnar jobbet. Hur ska detta gå?
Nu ska jag iallafall sova, det blir tidig morgon när jag ska upp, 6 ringer klockan, 7 går bussen.
7.45 kommer förhoppnignsvis hovslagaren. Jag vet personligen inte vad jag gör om han inte dyker upp?!
Runt 10 kommer jennifer förbi och hämtar täcket.
10.30 kommer Alex, då ska vi ta sista pulka turen med Mirr! ♥
Runt 12 ska jag försöka åka hem, och möta upp Lelle. Will följer med Alex som ska passa honom under helgen.
Jag och Lelle ska hämta bil, släpet efter 16 och sedan är det bara några få timmar kvar innan avfärd!
Tove och Mirr tidigare idag (igår?) men min fina mobilkamera!
Sängen ♥
Med eller utan sällskap, det är så avslappnande, kravlöst och skönt.
Ja, självklart gick jag ju inte upp, eller upp gick jag, för att stänga av kaffebryggaren och gå på toa. För att sedan krypa ned med William igen när Alex fick gå iväg till jobbet.
Jag är dock lite avundsjuk på henne, för jag skulle oavsett hur skönt det är att snooza vidare, hellre jobba heltid och bli totalt stimulerad.
Stallet idag fick jag sällskap av Tove (Alex sambo´s syster) som åkte pulka med mig!
Tove lyckades pricka varenda skithög som fanns i hela hagen och åkte därmed sönder pulkan! Jag vet inte hur hon lyckades eftersom jag alltid styr undan för att slippa göra illa mig själv.
Mysigt var det iallafall och Miranda var så nöjd så efteråt.
Imorgon blir sista turen denna vinter! Jag kommer sakna det.
Jag får köpa en ny pulka och ta mig ut i backarna istället tror jag. Maria får ställa upp och göra mig sällskap även om det är tusen gånger roligare efter häst!
Utför är lite läskigt tillochmed! "-Jag skrattar bara faran i ansiktet ibland..."
Jag har lyckats packa nästan allting, en hel del ska hem. Hur mycket saker har jag egentligen samlat på mig?! Jag har ju rensat!
Lite ska användas imorgon, lite ska hon transporteras i. En del ska med Miranda.
Jennifer kom förbi och köpte ett täcke, alltså slapp jag besväret med att bära hem det, och försöka få sålt det. Dessutom klirr i kassan som ska gå raka vägen till Mirandas matkassa!
Smidigt!
Precis exakt i skrivandes stund ringer Jennifer och bokar täcke nummer 2, hämtas imorgon. Det blir ytterligare en sak att slippa släpa hem!
Onsdag
Med 3 dagar som återstår och endast idag som jag åkter buss ut ringde jag A och fick åka lastbil med honom. Det var nog sista gången.
På schemat stod markservicen till 2 hästar och ridning. Orkade bara rida min egen pga klockan som blev sent.
Det gick riktigt bra, hon var dock trött och bråkade emot en hel del till en början. För att avsluta med att gå och lyssna superbra! Avslutningsvis överraskade jag Mirr med att fatta en galopp ur en S-sväng vilket fick henne att ta fattningen rakt av och rulla in i en riktigt trevlig och fin galopp. Bara några steg men jag är mer än nöjd med det resultatet och avslutade därefter.
Stegen styrdes mot Alex och där är jag nu.
Imorgon ska jag packa nästan allting inför lördag, Jennifer ska komma förbi och köpa ett täcke som jag inte ska ha kvar.
Och förutom det ska jag självklart passa på att åka lite mer pulka!
Free Like The Wind
"du och jag under täcket baby"
Jag tänker dock inte avslöja riktigt varför jag gillar den lite extra mycket utan dom som vet, dom vet.
Och någon specifik lär förstå.. Eller inte, men det får stå för herrn!
[Erik]
Börja med att jag var ute en kväll
Med en brud som jag träffat och som bjudit på date
Vi drack en flaska vitt, åt en bouillabaisse
Drack en liten drink, men vi hoppade dessert
För hon sa: ‘Nu vill jag ha dig, baby’
Jag sa: ‘Jag är här det är bara ta mig, baby’
Så vi hamna hemma hos henne
Plötsligt låg jag bakbunden naken i sängen
Hon sa: ‘Nu tar jag dig till himlen’
Ska bara upp och hämta en och annan sak på vinden
(—Refräng—)
Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby
[Afasi]
Veckorna gått rätt så fort
Jag har fått fett mycket gjort
Men jag känner mig rätt äcklig
Jobbat från morgon till kväll
Längtar till kommande helg
Då jag får komma hem till dig
Vi kan ta vid där vi sluta förra veckan
Låt mig bara få ta en dusch
Sen gör vi det där som är uteslutet för de flesta
De dom tycker är överkurs
Men jag vill ha mer än en körlektion
Och jag, och jag tror faktiskt jag är redo
Så uppkörning är vad hon föreslog
Och jag, jag lägger inte in något veto
”Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby”
[Erik]
Ställer inga krav, krav, krav
Säger aldrig nej, nej, nej
För du vet vad jag vill ha, ha, ha
Så du får göra vad du vill med mig
[Afasi]
Jag ställer inga krav, krav, krav
Säger aldrig nej, nej, nej
För du gillar det så bra, bra, bra
Så när du får göra vad du vill
(Nånting äckligt med dig)
”Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby”
Ska vi göra nånting äckligt, baby
”Du och jag under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby”
(Ska vi göra nånting äckligt, baby)
Och Patrik var? Vem?!
På fredagen blev vi presenterade för sex personer med namn. Väl hemma kommer vi ihåg 4 namn varav ett dessutom var fel och därmed fick vi ett namn för mycket.
Så rent ut sagt, vem fan var Patrik?!
Trött!
Jag kommer med största sannolikhet få provjobba inom dom närmsta 2 veckorna som det lät. Och jag vill verkligen ha jobbet. Det är en stor del av min framtid som spelar in i det.
Med facit i hand var 30 minuter för att förlytta sig 450 meter väl påslaget! Men bättre det än att komma 5 minuer sent.
Jag har under dagen hunnit med att träffa Jennifer som kom ut och hälsade på mig och Miranda med kameran!
Självklart åkte vi pulka och jag hoppas många fina bilder togs. Ännu så länge har jag bara fått en, men flera är på ingång så snart Jennifer hunnit fixa dom! Jag har ingen brådska, jag är glad att hon ens kom och tog korten!
Det är minnen för mig, och eventuellt blir något en fin tavla att minnas!
På vägen hem till mormor skulle jag även posta en kolla masken häst.
Det var dock lättare sagt än gjort och jag hade god lust och vara riktigt dum mot alla pga min trötthet, jag fick springa runt vad som kändes som hela Kungsholmen för att hitta en brevlåda som inte blivit tömd ännu innan jag hittade en som tömdes 18.00 för att runt nästa hörn springa på postbilen som just skulle tömma en 17.00 -låda! Suck!
Därefter hem till Mormor och äta middag. Försöka att inte somna i tallriken. Fika och överblicka halsduken, som äntligen är klar!
Den ligger på en duk, missade den detaljen ^^
Blotta tanken på att gå hem i det zombie-lika tillståndet jag befann mig i var inge vidare lockande och jag lånade mormors säng i 2 timmar, jag hade tänkt powernappa i 20 minuter men jag låg så skönt att jag inte ville ta mig upp.
Nu har jag iallafall tagit mig därifrån och är hemma igen, promenaden hem spenderades med Maria som passade på att ta ut sina djur samtidigt.
Jag känner att en handsfree blir mer och mer en bra uppfining, bäst skulle den vara om jag hade en som fungerade till min telefon dock.
Är det någon som kommer ihåg detta?
Fingervirkning kallas det, och jag gjorde massa korvar på detta vis som yngre.
Jag har väntat på denna rubrik sedan oktober!
Bild från Aftonbladet.se
Jag vill skotta mina tak! Jag vill ha snö, massor av snö, vinter och kallt.
Jag lovade mig själv att detta var min sista vinter som "ung" inte så att jag ska bli helt vuxen utan bara sista vintern med "frihet". Det gick inge vidare eftersom snön inte kom, jobben som var säkerhet om snön inte kom sket sig även dom.
Kort och enkelt, jag gav mig en sista vinter med ett jobb jag älskade, och så kom det ingen snö.
Intervju
Jag måste ju säga att jag och Maria kan konsten att skynda oss!
Efter att vi kommit tillbaka från hoppningen igår tog mamma med sig William och gick till bussen. Maria tog hand om hästen och jag mockade ur släpet. Till våran fördel råkade batteriet på bilen då ladda ur och innan pojkarna fick hjälp med det var vi nästan klara med allt annat.
Det var då 7 minuter kvar tills bussen skulle gå och skyndade vi oss fick vi skjuts till bussen. Samma buss som mor och hund fick gå till. Gissa vem som blev glad över att träffa sin matte så snart igen? =)
Denna buss avgick iallafall 22.00 ifrån stallet och 23.45 klev vi av i åkersberga utan Will.
Han åkte med mamma hem istället, eftersom jag ska på intervju idag så besparade hon mig en dubbelresa för att hämta Will hos Maria efteråt.
Väl hos Maria parkerade vi i köket med datornerna, förde över filmerna och käkade chips! Middag vad är det? Nej vi var trötta och orkade inte laga någonting.
Roslagsbanan idag avgick 8.40 klockan stog på 7.15 när den ringde hade jag på sin höjd fått sova max 3 timmar!
Det är helt galet egentligen. Varför går vi inte bara och lägger oss? När vi väl gör det så fastnar vi i konversationer i någon timme till råga på allt och klockan blir ännu mera.
Nu är det iallafall intervju 10.00, det ska bli extremt spännande och därefter ska jag raka vägen hem för att plocka upp William innan jag åker till stallet och tar hand om det stora djuret i denna fina snö!
Idag ska jag verkligen ta tillvara på dagen, ljuset och snön! Det blir pulka för hela slanten!
Hoppträning
Min bästa egenskap måste vara min förmåga att ta allting med lugn.
Det är ganska spännande egentligen för jag har under åren skapat en enorm prestations-ångest.
Men jag blir nästan aldrig nervös. Det händer men det är så ovanligt att allting oftast går riktigt bra!
Dock så har ju självklart denna ångest gjort att jag spänner mig och gör dåligt ifrån mig, exempelvis just med nya tränare. Att dessutom åka iväg och träna med publik borde gjort mig ännu mer nervös.
Men där bestämde jag mig tydligen för att infinna lugnet. Ta ett djupt andetag och rida hela passet igenom!
Jag la hela min fokuseringen på vad jag och Maria tränade på i lördags! Rid med skänkel och hand. Så som jag red när Anders höll lekion på Roo. Vilket slutade i ett av dom bästa ridpassen på flera månader!
Jag har tappat så mycket av glädjen i att rida det sista halvåret. Varför spelar inte så stor roll längre för just nu har jag hittat tillbaka, lagom tills Mirr åker.
Dessa 5 dagar som är kvar kommer jag satsa allt på Miranda! Vi ska bara ha roligt! Dagens hoppträning var just det. För oss, för mig för henne.
Hon älskar att hoppa, vi kan flyga, och tillsammans klarar vi allt!
Jag har egentligen inte så mycket att säga om ridpasset, mer än hur nöjd jag är med våran insats.
Filmer kommer så småningom när jag laddat upp dom!
För första gången på dessa 3 år kände jag att vi klickade.
Hon accepterade bettet och lyssnade på mina hjälper.
Hon hoppade utan att springa ifrån mig, istället hade vi i början för lite fart och fick hoppa i slowmotion.
Travbommarna var dom bästa någonsin.
Ju högre hindrena blev desto mer tog hon i.
3 språng hoppade hon mig ur sadeln.
Det vi framför allt behöver träna på är
Samspelet till, över och efter hindret. I det stora hela är allting bra, men jag måste rida även efter hindret!
Hon behöver stärka upp sig för att kunna gå i en högre form och därmed se hindret utan att sänka ryggen.
Jag behöver se vägen även om det inte är hinder på banan. = titta upp under hela ridpasset! Därmed kommer även mitt överliv räta upp sig.
Att hon bråkade emot detta ridpass hade till 50% med styrka att göra. Hon var trött.
Sen måste jag få skylla på att mitt hjärta är född med humör och utan lite bråk vore hon inte Miranda! ♥
Bild ifrån uppvärmningen, jag har ingen aning om varför jag sitter som en konstig kråka på denna bild, Maria som tagit den tror att det var en ögonblicksbild. Vad vet jag? =) 
Trött häst i slutet av ridpasset.
Måndagar
Man ska inte prata hela natten. Varför lär man sig aldrig det?
Hur som, lång dag idag!
Hoppträning och sedan till Maria.
Planen är som följer är;
- Stallet, fixa allting.
- Förbereda för hoppträningen på Stavsborg för Cribba. Björn kör, hämtas 19.00
- Hoppträna 20-21 -Maria kommer filma!
- Åka hem med hästen igen.
- Åka till Maria med helgens packning.
- Sova hos Maria och Intervju imorgon tisdag! 10.00 ska jag infinna mig i Solna!
Så håll tummarna för att jag lyckas somna i tid. Jag har inte allt för höga förhoppningar på det.
En riktigt slapp dag
Sista dagen på veckan blev vad den borde, slapp! En rikitgt slapp dag.
Vi sov för länge, vi segade med frukost, vi släpade oss ut med William.
Och Maria åkte hem. Eller ptja, hon åkte halvägs sen vände hon tillbaka!
Tydligen behövde hon inte lämna tillbaka busskortet som hon lånat och delvis missade hon tåget.
Lunchtid igår, lördag!
Kvälls-rastningen innan utgång igår, runt 22 på kvällen..
Två kvällar i rad
Efter stallet tog vi oss hem och startade förberedelsen för kommande utgång.
Alex kom förbi, vi tog varsin fördrink och åkte sedan till Medis.
Vi landade på Göta källare som öppnat en ny klubb på lördagar.
Även här hade vi roligt, men det kändes i kroppen att man inte är i samma kondition som då. 2 kvällar i rad är roligt! Men krafterna orkar inte riktigt hela vägen. Föttern är slut, musklerna är trötta.
Vi hade iallafall roligt och träffade massor med folk återigen.
Slutsumering av stället blev bra. Men det dröjer innan vi går dit igen. Ingen av oss är särskilt mycket för söder, och GK har tidigare inte känns som söder. Igår var det mer söder än city!
Musiken vara bra, folket var trevligt. Men någonting stämmer inte för oss!
Bästa för kvällen!
-Hur gammal är du egentligen, 17 eller?
-Du själv då, 30? snart pensionär?
Stackarn var ganska precis 18 och jag kunde faktiskt inte vara tyst. Han såg för ung ut!
Kvällens hit, nostalgigolvet! Goa gamla 90-tal! 
Bild ifrån fredagen, älskar att jag står med en sko på mig, som jag förövrigt inte gick ut i heller. =)
Fotograf, Maria.
Men kommer man hem och somnar som vi gör orkar man inte gå upp tidigt på samma sätt som förr, vi måste ha missat den detaljen!
Ridningen gick iallafall riktigt bra till slut, efter att jag slutat fjanta runt och åka häst.
Det blev en helt del bilder och några filmer.
Alla små bilder är klickbara.
Kvaliten är tyvärr ledsen då mörkret fallit och vi fick kämpa med blixt och belysning från banan.
Jag känner att jag bjuder på denna! Jag gillar!
Länk till min sida på YT för ridfilmerna.
http://www.youtube.com/spader3ss
Toxic, Vattenkatastrof Del 3
Jag -2 glas vatten, Kranvatten.
Bartender -Kranvatten?
Jag -Ja, ljumet. Det är för kallt annars. Det blir brainfreeze.
Bartender -Öh okey. *sätter på kranen*
Yes! Vi fick fingervarmt ljumet! Men åh så gott det var för magen full i cider och värmen inne i lokalen, framför allt för pannbenet och innan-mätet.
Nästa besök i baren, skrattade båda pojkarna åt oss, glatt serverandes vårat vatten.
Det var bara en liten detalj även där, vi fick VARMT vatten denna gång. *vika sig av skratt*
Först slängde nr 2 i varsin citron i vardera glas -Yummie!- sedan en skopa is i Marias glas.
Därefter vart det iskrig, träff av glas eller mitt linne. Suck! Pojkar alltså!
Vi kunde ju inte låta bli att kasta tillbaka och alla stod vi sedan med leenede på läpparna.
Som avslut på detta tog den ena bartendern is i handen gick ett varv för att sedan peta ner biten i bytorna på sin kompanjon! Vi dog.
Jag hittade även en rolig Brittisk man/pojke/kille? Som försökte flirta bort sin svenska elitkompis som tydligen var bra på allt, speciellt basketboll. Hans andra vän var hotellägare (sades det iallafall).
Efter att ha fört en konversation på engelska där han avslutade med frågan om vilken pojke jag ville ha svarade jag så snällt på svenska med glimten i ögat, "jag tar den korkade Britten" Varvid båda dom svenska killarna dog av skratt, jag med och han stackarn stod och frågade vad jag sagt! Underbart!
Kvällen var självklart inte slut där, utan vi lyckades både hamna på bild, få kontakt med fotografen och hans vän. Dansa och hamna på Donken med sällskap efter krogen.
Väl hemma igen och dödligt trötta var klockan närmare halv 6.
Maria - Jag i mitten - Marcus som var i sällskap med fotografen.
Detta måste dokumenteras! Jag är den som alltid skakar på huvudet när fotografen kommer, denna gång fick jag be honom ta kort på oss eftersom dom precis var på väg att dra vidare till våran andra favoritklubb?! Nype.
Det var helt klart en ny sida av mig! Jag ska lära mig stå framför kameran.
Toxic, Hirchenkeller ♥ del 2
Placerade oss i baren och spanade ut. På våran gamla plats, i våran gamla bar!
Knappt 3 minuter gick innan vi fick sällskap.
Jag vet inte hur jag ska återberätta det samtalet utan det får bli en punktlista, där vi vet hur roligt vi hade och hur mycket vi skrattade!
*Så ni är ute efter lammkött ikväll.
*Ni lider av åldersnojja.
*Vi är helt värdelösa -sagt med glimten i ögat.
*Vi är ute på nostalgikväll, vi ska dansa och återuppleva gamla minnen.
*Så när ni senast var här, var det typ inne med utsvängda jeans? -Japp, och halternecklinnen!
På övervåningen hittade vi en extrem trevlig 18 åring som vi fastnade och prata med.
När vi bytte från pokemon till sailor moon, och sedan trasdockorna, bumbibjörnarna samt simpor med grodfötter tappade vi honom. Han var inte riktigt född då.
Han var supertrevlig och ett praktexemplar på väluppfostrad kille med social kompetens!
Bartendern på nedre golvet skulle precis innan vi fick beställa kasta en ölflaska och missar.
Maria hinner mumla hålvana över min axel, precis i samma sekund som jag utbrister
Jag -Hur var det med hålvanan egentligen?
Bartendern -Nej det var nog inge vidare bra alls.
Stackaren fick träna hela kvällen för att leva upp till detta.
Toxic, Hirchenkeller ♥ del 1
Numera Blekholmsterassen.
Alla minnen, alla skratt.
Två ruinerade flickor småspringer från hötorget - klubben. Med 15 minuters marginal innan happyhour tog slut, 5 minuter senare var vi framme.
Vakten kommer fram och frågar hur vi mår.
Jag -Bara bra, själv då?
I våran värld är det inte speciellt ovanligt att få den frågan, förutom den lilla detaljen att han tydligen inte ville släppa in oss just denna kväll.
Vakten -Hur mycket har du druckit ikväll? (Frågan riktad till mig)
Jag -Euh, *chockat uttryck* 2 shotts innan vi gick hemifrån.
Vakten -Du är glansig i ögonen. (här hörde jag fel och trodde han sa röd varvid jag vänder mig förvånat till Maria)
Jag till Maria -Är jag?
Maria till Mig -Ja, det är du.
Maria till Vakten -Det är kallt ute, har du missat det, vi har skyndat oss. Man blir tårögd då.
Vi kom in 2 minuter senare, promenaden ner i trappan.
"Fan jag känner mig som 18 igen."
Snabbt in med jackorna i garderoben, fram till Baren beställa cider 19:-/st -Åh vadå gamla goda tiden?
Det fanns bara ett litet problem, tanken var lite tom. Och dom väntade på påfyllning. (5 minuter kvar på happyhour)
Jag -Får vi samma pris ifall vi väntar?
Bartender -Vi får väl se ;)
Äntligen Fredag?
Hon vaknar minst en gång i timmen annars. Nu vaknade ioförsig vi båda två till vid 9-tiden men tydligen vi gick ju uppengarligen inte upp då?
Dagen blev plötsligt sådär kort igen och allt gick inte som planerat, Alex drog förbi hästen och fixade allt där åt mig, vilket besparade mig drygt 2 timmars pendling.
Så innan jag åkte hem hann vi gå igenom Maria´s kläder inför helgen.
Att försöka beskriva känslan när man fiskar upp plagg efter plagg och varje del har ett helt eget minne med sig då inser man vilken fantastisk kväll det kommer bli! Att alla dessa tröjor/linnen numera är för små kan vi viska om.
Det finns så många minnen på Hirchenkeller med oss två!
Ikväll ska vi göra natten ung, ikväll har vi tappat allt vad ålder heter!
Ikväll ska vi dansa, vi ska leka. Vi ska glömma tid och rum!
Dåtid, det är galet vad unga vi ser ut på vissa bilder.
Btw syns det ett mönster? Vi står av någon anledning alltid på samma sida om varrandra.
Alla bilder går att klicka upp större.
På den blonda tiden..
Ser ni oss? 
Goa Gamla toxic ♥ vi var bara stammisar i ett år eller två.
Ett av alla tillfällen innan krogen.
Vi räknade ut att just denna bild måste ha varit maj/juni 2008, det är lääänge sedan!
Onsdag-Fredag-Lördag.På den gamla goda tiden som sagt.
När man väl bestämmer sig
Klockan 9 började hissrenoveringen och vi vaknade till, jag somnade om utan problem det gjorde inte Maria, vid tio sedan väckte hon mig och första timmen satt jag som vanligt och kisade med en kopp svart kaffe, mjölken var slut.
Jag har äntligen lyckats få klart mitt CV och även skrivit några korta texter!
Behöver jag säga hur stolt jag är över mig själv nu? Underbart!
Slutsatsen av detta blev även att jag sökte 6 jobb, ett innebär 10 veckor i Barcelona! Vore inte det hur härligt som helst?
Kvällen spemderades på resandes fot. Åkersberga-Miranda-Åkersberga, med Maria och hennes sadel som ska lånas inför måndagens hoppträning.
Red igenom henne i marias sadel lite snabbt innan vi åkte tillbaka och WOW säger jag bara!
Maria är trots allt ganska bra, jag blir aldrig nervös med henne och jag tar åt mig av hennes instruktioner även om dom inte alltid är många slutar det alltid med att jag faktiskt rider när hon är på plats!
Vi försökte ta bilder med det gick rent ut sagt åt fanders! Ljuset från ridbanan och kompaktkameran vi tagit med var riktigt dåliga vänner!
Ridningen var spännande, Miranda sparkade bakut när jag försökte fatta galopp, det var halt och jag gick ut på ängen, även där förvånade hon mig innan vi fick till en för dagen dålig galopp.
Det är dock väldigt underhållande när hon faktiskt hittar på någonting, allt för ofta gör hon bara som jag ber henne om, eventuellt lite snabbare hastighet men sällan lek-uttryck.
Det blev bilder på tåget istället, varför är jag inte förvånad över att jag har mobilen i högsta hugg?
Tony passerade min box häromdagen och brast ut i skratt. Varför? Jo jag stog med "nackspärr" och pratade i telefonen, samtidigt som jag mockade. Det är typ, vanligheterna. Jag sitter fast i min telefon, hur jag överlever utan headset fortfarande är ett under, eller snarare jag har vant mig, men det retar mig enormt att mitt bluetooth inte går att koppla till telefonen längre, det gick innan jag råkade "tappa" telefonen i spegeln och skärmen sprack. Efter besöket hos doktorn går det inte. Det fungerar att koppla telefonen till dator och andra enheter med bluetooth, det går även att koppla headsetet till olika enheter och datorn, så någonting däremellan connectar helt enkelt inte längre.
Jag ska köpa en ny telefon någon gång, när jag vet vilken jag vill ha, och när jag har råd.
Man ska visst inte klaga på vädret
Iallafall i Åkersberga, dit jag styrde stegen under kvällens gång, klev av tåget 22.13 det är tur att Maria har samma vridna dygn som jag.
Vi snabbade oss upp, bytta jacka på mig och begav oss ut med 2 monster (Keeda och William).
Här har vi gått "vilse" och Maria försöker lokalisera vart vi är. 
Inkomna och blöta, Will intog knäpostion en snabbis.Det där med planering
När jag faktiskt gick upp när klockan ringde om jag bestämt det, jag kunde förvisso snooza men inte förrsova mig så brutalt mycket som jag faktiskt gjort den senaste tiden.
Det stör mig rejält att sova längre än 11 när man har planer för dagen, annars också för den delen, hela dagen försvinner.
Dagens försovaning innebar att jag bara han fixa box och mat till Mirr idag, jag var även så snäll att jag tog Lenas box eftersom hon ligger sjuk med feber. Jag hade ändå inte hunnit rida på 30 minuter.
Will har lite av en tradition att alltid inta ryggpossition när han går ut..
Till råga på allting var snön så gott som borta när jag tittade ut, till skillnad från tidigare i veckan, varvid jag numera är helt övertygad om att vintern är slut för denna gång!
Jag kommer önska in i det sista att jag faktiskt har fel.
Tyvärr hade jag ju rätt ännu så länge i att vi inte skulle få någon vinter, "jag tror inte vi får någon vinter i år, vi kommer få en lång lerig mörk höst. möjligtvis får vi lite snö om vi får någon alls i år." Det är alltså citerat av mig själv i höstas, när vi fortfarande stod i skyliften och jobbade ♥
Anledningen till tidspressen var tvättstugan -jag ser fram emot dagen jag får en egen tvättmaskin!-
Jag och Maria ska köra Fredag+Lördag denna helg så jag behöver helt klart se till att få alla mina kläder rena så man slipper problemet med att vilja ha just exakt det som ligger i tvätten.
Rensning
Jag har ju varit ganska effektiv under mina år och rensat ut lite allt eftersom, köpt nytt och gjort mig av med någonting annat.
Nu är iallafall allt genomgått, mycket ska säljas tvättas och smörjas upp, en del ska skickas med och vissa saker sparar jag utifall Mirr kommer hem igen.
Det känns både helt overkligt och skönt att faktiskt få en break, 3 år är lång tid. En häst tar extremt mycket tid, det är ett stort ansvar samtidigt som det är en enorm möjlighet.
Dagens obligatoriska. Älskar att jag måste hålla i mobilen med båda händerna för att den inte klarar skakningar.
Efter stallet blev det en promenad till Mormor och god middag som alltid.
Vi tittade på halsduken som börjar bli klar, 2 nystan av 3 år stickade. När nu det 3tredje om några dagar är klart får vi se ifall vi kommer behöva ett 4e nystan. Fint blir det iallafall!
Promenaden hem på 3 km tog 30 minuter, jag känner att det blir bättre och bättre i tempo, jag borde springa men gärna inte i vinterjacka.
Avramling
Dagen började med ett vitt fint täcke på marken, jag klagar verkligen inte, men några mängder snö bör vi nog inte räkna med längre, tyvärr! Och detta halvdanna som kommer gör mer skada än nytta, jag ser hellre barmark och fryst, än som nu - varvat kyla + snö för att 2 dagar senare bli plusgrader och regn, Ishalka hej!
Padda reser sig upp. Förmiddagens snötäcke.
Efter stallet där Alex fick tömköra min häst, åkte vi hem till Alex och festade på helgens rester, kladdkaka och froozen cheesecake!Jag är gotte-älskare på hög nivå! Tur att jag äter så sällan för annars skulle jag rulla fram snabbare än snabbt!
Jag fick sedan promenera i 30 minuter fullt påbylsad (overall och massa kläder under) innan vi kom fram till ridhuset där Alex hopptränar.
Eftersom hon ramlade av sist var jag berädd med kameran, filmbevis finns faktiskt!
Självklart tog hon en vacker flygtur även denna gång. Jag kan tyvärr inte annat än le och skratta åt henne, eftersom det verkligen ser ut att gå i slowmotion och jag faktiskt inte begriper helt hur hon lyckas hamna i sanden.
Jag blev lite inspererad och kommer vara med på träningen nästa vecka! Det ser vi fram emot! 
Så nu måste hon helt enkelt bjuda på 2 tårtor nästa vecka!
Dagens obligatoriska
Nu är jag ikapp med inlägg och bilder igen!
Jag måste klippa mig, frågan är hur jag ska bära mig åt för att trolla fram pengar till det!
Och jag vill lägga in blonda slingor igen.
Helst av allt skulle jag vilja ha detta hår igen, färgen syftar jag på då.
Åh, nog för att vintern nog är den bästa årstiden, När det är Snö, men att se denna bild får mig att sakna sommaren.
Söndag
Stötte ihop med min hovslagare som hejjade, tittade på mig och 2 sekunder senare brister ut med
-Det är någon skillnad på dig. Gick det bra med honom?! *stort flin*
Varav jag svarar - Nej det gick åt helvette.
-Men va? Gjorde du inte som jag sa *ser förtvivlad och förvirrar ut*
-Nej jag vart förbannad och skällde ut honom istället!
Vi bytte några meningar till och slutsatsen av detta blev ju som tidigare skrivits, att jag beslutade mig för att gå vidare!
Anledningen till att det gick som det gjorde är med all säkerhet dålig kommunikation. Och då får det vara så!
Iallafall kom det Halm, och därmed sista gången jag var med på det. Med den obligatoriska fikan därefter = dagens "frukost"!
Jag har ju i några veckor försökt ta mig ut med vagnen och idag var vädret perfekt, underlaget i hagen fungerade, något hårt. Framför allt var jag ute när det var ljust!
Vi hade en supermysig tur, tacka vet jag min overall! Guld värld!
Innan turen. Som vanligt den snyggaste vinkeln,
Det jag dokumenterar på denna bild är att jag sytt både täcke(sytt om ett befintligt) och underlägg(helt från grunden, några småfel på båda men helt klart nöjd!).
På väg hem igen.
Vet ni hur svårt det är att försöka ta en bra bild när marken är fryst och vagnen har urusel stöt-dämpning?
Dagens aggression går till -denna som jag bara kommer på fula ord för- som jämförde mig häst med Älg idag!
Det gör man inte ostraffat! Det är numera väldigt sällan jag blir så rasande som jag faktiskt blev idag.
Kort sagt så har denna tjej betet sig som ett svin sedan hon flyttade in! Och nu är mitt mått faktiskt rågat.
Det har inte kommit en trevlig mening från människan och nu har jag tröttnat! Det är 13 dagar kvar tills jag flyttar och jag skiter rent ut sagt i vad hon tycker om mig. Jag gillar iallafall inte henne, och i denna fråga tänker jag bete mig som yngre än jag är bara för att det är så hon beter sig. Punkt!
Lättnad
Jag följs av en lättnad när jag läst klart då jag inser att det inte bara var mitt 2011 som var fyllt av motgångar.
Jag mins många skratt men även otroligt mycket psykisk press. Jag öppnade mig helt enkelt för mycket för helt fel människa. Så mycket att jag knäckte mig själv.
Jag har alltid ställt upp och försökt hjälpt till över allt, läst av situationer och löst problem.
Likaså även nu. Det råkade bli mitt fall!
Och med facit i hand tog det mig en evighet och en enorm kraft att ta sig därifrån.
Jag förstog inte då hur illa det verkligen var. Det gör jag nu.
Idag när jag rest mig upp och är starkare än någonsin.
Jag vet att man lär sig av varje misstag! Och nu njuter jag varje gång jag tar ytterligare ett steg ifrån alla som aldrig lär.
Jag har några mentala spärrar kvar att komma åt för att stå helt och hållet på egna ben igen, men för varje dag som går reser jag mig upp någon centimeter till! Det får ta lite tid för jag kommer tids nog att hamna där jag ska!
Det får bli en bild från 2009 (tror jag), på klubben 360 med Maria som jag så snällt klippt bort. Bilden påminner mig om vem jag är!
Det är helt klart en av mina favoritbilder på mig själv!
Jag har lite kamera-fobi och hamnar sällan på bild. Jag har dock ställt ett löfte till mig just angående fotografering, och om det blir av kommer ni så småningom få ta del av det!
Planerat, oplanerad
Detta redan på fredagenskvällen. Jag kunde helt enkelt inte vara tyst längre!
Om det var bra eller dåligt det kommer jag nog aldrig få reda på.
Efter att ha analyserat och inte kommit fram till någonting, grubblat och varit lite mer frustrerad och förbannad ändrade jag helt sonika åsikt.
Istället för att analysera andras beteende, beslutade jag mig för att se över mig själv.
Och insåg därmed för första gången sedan min värld rasade september 2010 att jag är tiotusen gånger bättre än vad jag trott och intalat mig själv!
Jag har alltid varit det, men någonstans på vägen glömde jag bort det, jag tappade hela mig själv. Konstigt nog var det så lite som krävdes för att sopa bort dammet ur ögonen och se igen.
Det känns dock helt overkligt att stå här idag, att känna lycka och frihet.
Viljan att sminka sig och synas i världen. Att vilja hitta på någonting och inte bara sitta hemma och fixerat följa en film, bara för att få dagen att passera.
Det är slut med sådant på ett tag nu.
Jag tror absolut att man behöver en paus ifrån allting ibland, men över ett år är för långt!
Hellekis!
på väg till ridhuset. Varför kan inte kvinnor skillanden på höger och vänster?
-Jag kan det iallafall både i sömnen och baklänges, även diagonalt!
Lite förvirrad sådär i efterhand när vi väl har ätit frukost, packat ihop sängkläderna och fått på oss kläderna promenerar vi upp till ridhuset och inser att Frejas första lektion precis är färdig! Ouups, jag missade detaljen att 08.00 i stallet = träningsstart!
Jag lyckades ta 2 dåliga bilder med mobilen. Systemkameran hängde över armen så varför jag inte nyttjade den har sin fina förklaring till att vi är så tvärosams att jag vägrar ens försöka använda den!
Det var sedan ett break mellan lektionerna. Innan det återigen var dags för lektion för Freja, denna gång i Akademisk ridkonst!
Det var väldigt givande och motiverande att se på. Ångrar mig att jag inte fullföljde drömmen och bokade plats till mig och Mirr på horse-vision. Nu är det för sent för denna gång.
Sedan var det dags för Hanna och rida utan huvudlag.
Varje gång jag ser detta kryper det i mig! Jag vill så gärna nå dit jag med.
Även här bjuds det på urkassa mobil-bilder.
Därefter packades bilarna släpet krokades på och hästarna lastades för hemfärd!
Hemvägen i sin tur gick långsamt, vi var nere i 60 på vissa platser, när det blåste som värst.
Köerna som bildades drog förbi när det väl blev dubbelfiligt igen.
Anledningen till den långsamma körningen hade med vädret att göra, kastvindar som nog helst hade dragit av hela ekipaget från vägen.
Freja lånade min kamera, vägen framför vårat ekipage!
Freja bakom kameran, i backspegeln.
Freja bakom kameran, sähär såg det ut vid varje dubbelfil. Observera lastbilen.Åter i stan (utkanten) var klockan bara 20.00 Som planerat!
Jag tog en sväng förbi Maria och åkte sedan själv hem till mig.
Exakt precis då fly-förbannad.
En händelserik Torsdag
Som vanligheten just nu tillhör somnade jag någon gång efter 3.30
Det skulle ju kanske varit okey om inte klockan stått på 06.15 och jag hade en tid att passa!
Jag misslyckades och klockan var 07.45 innan jag kom upp. I det underbara zoombiemoodet man logiskt är i efter minst 2 timmars för lite sömn, och av det 1,5 timmes halvsömn.
Vädret för dagen bjöd på nederbörd- Regn! Paraplyet åkte faktiskt med! Det är ovanligt. 
Bilden från en annan regning dag på bussen.
Väl i stallet slängde jag ut dagens hästar med täcken i varsin ruta och fixade markservicen. Jag började med min häst och tränade mark. Sedan hade klockan sprungit iväg så mycket att jag inte hann med häst nummer 2 och jag fick släppa ut båda i sina respektive hagar innan jag skyndade till bussen och hem. 
Ursäkta för dom extremt dåliga mobil-bilderna. Det råkar vara allt jag har att tillgå och dom blir lite som dom blir.
Jag lyckades hålla tidsplanen fram till att jag stötte på 2 kompisar och fastnade för ett byta några ord och dricka en latte.
Hem kom jag lagom till 14.00, ej packad och inte helt klar. Slängde ihop väskan och skyndade mig sedan ner till tåget.
Vid denna tidpunkt höll även mobilen på att ladda ur totalt, efter att aktivt ha lyssnar på musik, pratat i telefon och skickat tusentals sms! ♥
Jag måste med detta som facit ha hamnat i ett oturs-läge eftersom jag konstant misslyckas och råkar ut för konstigheter.
Efter regnet på förmiddagen drog det in blötsnö över oss. Jag tog vägen över gräset för att ge Will en chans till rastning, vilket slutade i att jag druttar omkull och blir dyngsur! Det var bara och hålla minen kliva på tåget och stå hela resan.
Prick 15.00 lyckades jag iallafall ankomma till min destination för resa mot Hellekis (horse-vision)
Och resten av torsdagen spenderades i bil med Elena och Will.
Ankomst Hellekis ~ 21.00
Älg
Telefonen ringde halv 11, men istället för att gå upp och nyttja dagen hämtade jag bara telefonen placerade den brevid mig och kröp ner i sängen igen! Varför? Hur tänker jag ibland?
Klockan blev närmare halv 1 innan jag tog mig upp igen, då var det dags för frukost och dagens kaffe!
Lärdom, jag måste äta mera hårt bröd! Man glömmer så lätt bort hur gott det faktiskt är.
En helt underbar Lena tog sedan omvägen förbi och hämtade oss innan hästarna.
Vi beslutade oss för en tur i skogen. Varför går det alltid halvdåligt för oss? Ridturen började trevligt vi pratade på som vanligt tills vi kommer fram i kallhygget. Jag har av erfarenhet lärt mig att Mirr går fram nästan över allt bara hon får ta det i egen takt och emellanåt ändra kursen lite om jag skulle valt en dålig väg. Bra intuition har hon! Helt plötsligt är hon dock på väg att vända men samlar sig i sista sekund. Därefter får Lena syn på en älg lite högre upp i skogen, jag undrade just varför Mirr stannade. Det slutade med att vi hoppade av och snabbt tog oss därifrån. Jag har egentligen ingenting emot Älg, Men Mirr råkar vara livrädd för dom! Första gången vi stötte på en drog hon en 90 graders sväng medans jag som inte hann med bara kom till 45 grader innan jag lämnade hästryggen för ett besök i skogsbrynet.
Denna tur slutade iallafall bra. Och det är heller inte första gången jag och Lena möter dessa stora ganska söta djur, men ack så "läskiga".
Vägen bar sedan förbi mormor som stickar min halsduk för fullt, tyvärr hade vi varit för snåla med maskorna så det redan stickade nystanet fick dras upp igen och 52 maskor tilläggas.
Det är ju tur att det är min försenade julklapp annars skulle jag ha väldigt dåligt samvete!
Men nu ska det nog bli bra, eventuellt blir den istället lite för vid men hellre det än för smal.
Därefter promenad hem till mig, 40-50 minuter brukar det ta lite beroende på vilket tempo man kan hålla och vilken väg man tar.
Jag är lite trött på dom vägar vi brukar ta och valde därför en annan, ombyte förnöjer!
Jag tror dock inte Will hade samma åsikt då han halva promenaden "roade" sig med att kasta sig åt höger och försöka dra över vägen. Varför vet jag inte men han beter sig likadannt när han är rädd. Förstog dock inte vad han skulle varit rädd för!
Dagen i sig var vacker, klar himmel och uppehåll.
Ett litet vitt hus med blåa knutar
Hem till huset jag inte längre mins hur många gånger jag besökt. Huset som saknar toa och rinnande vatten.
Huset som jag har upplevt så otroligt många känslor i. Jag har varit på fester. Träffat människor. Skämts. Skrattat. Varit med vänner av alla dess slag. Vi var en period alltid där!
I det charmiga vita torpet med blåa knutar.
Huset där jag träffade Robert en gång i tiden, sommaren innan jag fyllde 16. Jag mins när han stod och såg på mig en hel kväll innan han äntligen pratade, jag tyckte han var så obehaglig som bara stod och tittade, inspekterade.
Den festen slutade med att vi sov på ovanvåningen, den som än idag inte nyttjas för mer än förvaring. Vi sov i en säng, vi det var bara jag. Han låg och fick mig att skratta i efterhand åt alla tankar han hade om att någon gammal dött i sängen, sen kunde inte han sova. Lite fjolla var han nog allt!
Detta är verkligen bara en av alla händelser. Men en som ligger mig varmt om hjärtat även såhär långt efter.
Iallafall, fick middag i stora huset och fastnade även framför Tv´n med Johans mamma.
Varför är hela den familjen helt underbar? Jag kan dela!
På tv´n gick serien om Hinsehäxan, baserad på en verklig historia.
Sedan passerade nästan hela natten, innan vi ens kom i säng. Nästan som förr.
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte ens mins om vi tittade på film eller lyssnade på musik på den tiden.
Men jag vet att det är Nostalgi att kliva in i Johans gamla söta hus igen. Den enda skillnaden var att numera finns William, och han har bytt sovrum!
Jag funderar fortfarande på hur jag ska bära mig åt för att få dessa byxor. Jag menar Johan kan ändå inte ha dom. Han är faktiskt för lång. Jag är iallafall helt övertygad om det!
Miss i protokollet?
Sen var det ju det här med att planera.
Det här med sömnen ställer till det en hel del.
Jag "råkade" sova till 14.30! Hur gick det till?
Dagen var ju fullbokad. I all hast fick jag försöka äta frukost göra mig klar och snabbt dra förbi Gamla stan för att lämna av sadeln.
Väl där bjöds jag på kaffe som samvetet inte kunde säga nej till. Jag som redan var sen?
När jag sedan skyndar ner till tåget igen springer jag på ingen mindre än en viss Tony. -en rolig historia en gång för länge sedan på Kickis.
För att därefter få syn på en viss bil jag inte sett på flera månader. Jag verkligen kände att dagen var nostalgi redan där och då.
När jag väl kom fram till stallet var klockan nästan 18.00 och jag som skulle vara borta 19.00
helst skulle jag ha promenerat från bussen som komplement till att jag inte skulle springa.
Detta slutade med att hästen inte fick någon motion, igen känns det som! Får trösta mig med att hon snart åker, och därmed kommer få arbeta mer än jag gör nu. Glädjen och motivationen är helt enkelt totalt borta, tyvärr!
Idag var en sådan dar när jag fick belöning för alla dessa gånger jag ställer upp på folk och Karin faktiskt frågade om jag ville ha skjuts någon stanns. Jag är dig evigt tacksam! Karin bor nämligen åt andra hållet, nu vet jag att det inte är någon omväg att lämna av mig men det är för mig guld värt! Den dagen jag får körkortet hoppas jag kunna återgälda er som ställer upp! Det är så sällan jag verkligen är i behov av skjuts eftersom jag alltid åkt komunalt, men ibland är det bara så obeskrivligt mycket värt att få den lilla gesten!
Så tack Karin!
Snö?
Eller inte, eftersom mitt dygn är lite fel och stallet faktiskt tar tid kommer jag hem relativt sent. Och är alltid hungrig, därmed blir klockan för sent för att gå ut och springa eller ta en rask promenad.
Idag däremot fastnade jag på en blogg med 90-tals nostalgi.
Eftersom jag är född på 80-talet är jag självklart uppvuxen på 90-talet. Och allting därifrån är därmed nostalgi!
Tyvärr har bloggaren valt sluta blogga för länge sedan(2010). http://framtidendatiden.blogg.se/
Denna blogg resulterade iallafall i att jag fasnade i all nostalgi och blev sittandes i över en timma. Jag skulle ju ut och springa?!
När jag väl gick ut var klockan 23.30 och det blev bara en "runt-huset-göra-behov-runda".
Positivt överrraskad möts jag av ett lätt snöfall.
klickbara - första bilden blev ju som vanligt bättre live.
Nu håller jag bara tummarna för att det fortsätter falla. I mängder!
Om det nu gör det är min tur som alltid att jag kommer jobba på fredag, vilket jag nu räknat med att ej göra eftersom jag är bortlovad, dock med reservation för jobb.
Vi får se hur vädret bestämmer sig för att fortsätta!
Dessa 2 bilder togs 23 december 2010
Jag röstar på snö, massor av snö!
Såhär ser vädret ut för veckan nu.
Just nu stämmer dock inte eftersom vi ännu så länge är tidig morgon, klart.se verkar bugga lite.
Förvisso snöar det, men klockan är 01.00 den 10 januari 2012
Denna bild togs 9 januari 2010
Ni kan själva se skillnaden till bilderna jag la ut i tidigare inlägg.
Behöver jag säga att jag vill ha snö? Av minst 4 anledningar?
Jag hoppas du är här för att stanna
Kylan alltså.
Vad är det med kylan som alla ogillar?
Luften blir friskare, renare och klarare.
Leran försvinner och årets insekter dör.
Nackdelen för mig var bara att hästen var obroddad eftersom det varit plusgrader nästan hela december har jag inte haft anledning att brodda på ännu.
Nu har jag en häst som balanserar upp väldigt bra obroddat även om man rider, självklart rider jag inte på blank-is, men vi har ännu så länge kunnat anpassa ridningen efter underlag.
I fredags dock blev det halt och sen fick jag inse att det börjar bli dags och brodda på!
Idag satte jag igen med det. En dryg timma tog det att få i 16 brodd! Vansinne!
Jag skyller på att jag pressat ner bomulen så tajt i hålen att den knappt gick att få upp igen. Aldrig har det väl varit så svårt och brodda om man inte jämför med första gången i livet jag någonsin broddade.
Jag var gråtfärdig och i upplösningstillstånd då. Men som allting annat lärde jag mig med envishet!
Jag överväger nog både en och 2 gånger att brodda på i samband med skoning nästa gång.
Egentligen inte eftersom jag anser att brodd bara ska användas när det behövs! Varför tvinga hästar att gå i högklackat mer än nödvändigt? 
Nya tag imorgon
Det blev inte riktigt som planerat. Vilket nog delvis beror på helgen som passarade.
Vi har iallafall ett tunt lager snö(frost) ute. Det blir kyligare och kyligare.
Tyvärr så väntas ju nya plusgrader om några dagar igen så lyckan är inte långvarig. 
Precis utanför altanen.
Påminner mig själv om hur det var innan mobiltelefonerna kom, citerar min mor "Man kan inte alltid vara anträffbar på mobiltelefonen, man har ett privatliv också där man inte alltid kan nås. Det finsn tusen anledningar till att man inte alltid kan svara!"
Jag ska försöka leva efter det lite oftare. Helst skulle jag ha min egen telefon avstängd minst en dag/vecka. Problemet är just detaljen att man "alltid" är (ska vara) anträffbar.
Jag hade ju faktiskt 1 mobilfritt dygn i september, när jag åkte till Lelle över helgen jag fyllde år. Fyllde på söndagen vilket innebar att telefonen stängdes av på lördagkvällen och startades måndag morgon när hemfärden börjades, helst av allt hade jag aldrig mer startat den. För den dagen utan telefon var den friaste på länge!
Sova
Jag tror faktiskt jag kastar in handduken och säger god natt.
Jag kom hem runt 9 ifrån stallet idag och bestämde mig för att inte springa, utan istället få rätt på dygnet en gång för alla nu!
Alltså ligger jag nu i sängen och tänker titta på He´s just not that into you (Dumpa honom).
Imorgon ska jag till stallet i ljuset(för ovanlighetens skull) är planen, jag hoppas på väder som tillåter vagns-körning.
Därefter beroende på tid tänker jag smörja klart allt läder för att sedan åka hem och bli helt klar med CV´t och söka dom där jobben jag inte sökte sist. Samt alla andra intressanta jobb jag faktiskt hittat.
Vi får se hur det går, men jag har iallafall en plan!
Veckan som följer ska
-sadeln lämnas till sadelmakaren.
-besöka mormor och se hur stickningen följer.
-åka till Hellekis ToR på fredag.
-halmleverans söndag.
Jag hade hoppats på en utgång men jag vet inte vart jag ska få plats och ork med den.
Så vi får skjuta upp det en helg.
Tro, Hopp - ....
Återigen kastade jag mig rakt in i historia, oskriven.
Men jag lär mig väl? Tids nog. I framtiden.
Fram tills dess lever jag på hoppet.
Och imorgon när vi går ut och springer är det dig jag ser framför mig när orken tryter, det är med ditt leende jag samlar kraften till att springa dom där sista stegen. Så jag tänker fortsätta hoppas, och önska.
För att låta tiden utvisa. Jag vill, jag kan, jag ska!
Måste bara lista ut hur!
Zoombie-moode
Efter att datornerna släcktes ned runt 4 bäddade vi sängen och fastnade sedan i sedvanliga diskussioner om allt och ingenting, sånt man alltid pratar om när man sover borta, men aldrig pratar om när man inte ska sova.
Kopierat från Twitter sommar 2011När klockan närmade sig halv 6 var vi fortfarande vakna, och sista gången jag tittade var klockan 06.16 Därefter pratade vi säkert 20 minuter till innan munnarna äntligen hade vett nog att knipa.
Att klockan sedan stod på 10.00 kan vi viska tyst om, eller helst inte alls. Det tog nämligen en timme att kliva upp ur sängen. Och nu befinner jag mig istället i zoombie-moode. Det kommer gå över, ganska snabbt. Och ikväll kommer det troligtvis vara samma visa igen.
Jag sitter iallafall här med min kopp kaffe och kisar med ögonen.
Ett steg närmare.
Sov självklart för länge!
Missade detaljen om att det var röd dag.
Tog in hästar, drack glögg och pratade gamla goda tider. Precis som det en gång var - på den gamla goda tiden!
Ridit hästen - Helt okey runda i sommarhagen, lite halt och obroddat samt kort om tid, men uppskattat och lycka!
Åkt 2 timmar kommunalt för att besöka min vän, vi skulle gått på promenad men mitt CV var viktigare.
Skrivit klart nästan hela CV´t - NÖJD!
Grubblat och ställt tusentals frågeställningar om hur jag ska göra. Utan att egentligen komma fram till någonting. -Snälla, berätta för mig vad du tänker, vad du vill, helst utan att jag måste ställa dig frågan.-
Bilden föreställer William.
Jag sparkade liv i min gamla kompakt-kamera en Canon, som levde upp till alla mina besvikelser,
jag skickade detta sms till mamma som förklaring till varför jag vill ha en ny kompakt-kamera, jag måste även kolla upp min systemkamera, den beter sig minst sagt märkligt.
"Jag vill ha en ny kompaktkamera då den jag har inte uppfyller mina krav på en bra och lättanvänd kompaktkamera. Det går exempelvis inte att gå samtidigt som man vill ta kort. Den klarar inte av att zooma och fokuserar där den själv vill. Kvaliten på bilderna blir medelmåttiga."
Som avslutning på denna dag, beslutade min väns yber-snälla hund sig för att provsmaka mina älskade skor. Ja just precis exakt då ville jag strypa honom, men som vanligt berättar jag för mig själv att allting vore så mycket enklare om jag gör som jag tänker och magkänslan säger istället för att rycka på axlarna. Facit, jag skulle ha ställt upp skorna på hyllan istället för att skjuta in dom lite under. -Man lär så länge man lever-
Shopping och halka
Planen idag var att springa hem till Mormor delvis för att komma överrens om hur hon ska sticka men även för att äta middag.
Jag kan väl uttrycka mig med att det gick sådär. Med tanke på den oplanerade snön blev det isgata och aningens för halt att springa, istället försökte jag mig på att powerwalka. Jag fick ju självklart ge upp även det och smyga fram.
Sagt och gjort vi kom fram helskinnade.
Även hemvägen blev promenad i det tempo underlaget tillät.
Angående jobbsökandet gick det självklart åt skogen. Jag bestämde mig för att försöka skriva om mitt CV vilket visade sig vara svårt! Jag fick panik och fick ingenting gjort till en början. Efter lite övertalning slutade jag på platsbanken och hittade iallafall några jobb jag tänker söka, när jag skrivit iordning CV´t.
Väder
Självklart tittade jag ut och döm av min förvåning när det snöar, jag har ju svårt att tro denna snö ligger kvar speciellt länge, men vi får vänta och se.
Nu ska jag ta mig i kragen och söka några jobb!
Inbördes krig
Det blev ingen jogg idag, inte ens kom jag iväg till mormor. Det tog helt enkelt för lång tid i stallet, och när jag väl kom hem satte jag igång med att flytta om lite i rummet, i brist på annat innan middagen. Varvid jag inte var klar vid 22.00 som jag tänkte och därmed inte kom iväg ut. Jag bor helt enkelt för trångt. Men nu känns det iallafall större.
Jag har dom senaste dagarna haft ett inbördes krig med mig själv. Där ena delen vill förtrycka känslorna som poppar upp, och lämna space. Den andra delen vill gärna höra av sig, men utan att rikitgt komma fram till vad som sägas bör.
I detta läge vore det ju fantastiskt om vedebörande istället hörde av sig. Och det är detta mitt krig handlar om, jag analyserar nämligen precis allting så djupt det bara går. Jag har svar på allting utan riktig fakta. Ibland stämmer det, ibland inte. Men just nu står jag stilla. Jag vet varken ut eller in. Jag kan inte riktigt finna ord på vad jag själv vill.
Eller jo, jag skulle gärna kidnappa honom, stänga av telefonerna och smita iväg över en helg. Men riktigt så enkelt är det inte.
Dessutom hinner verkligheten ikapp därefter och allting runtomkring måste konfronteras oavsett. Det vore även enkelt om herrn var enklare att tyda.
Jag har kommit till det där stadiet när man inte vill vara för på, men samtidigt inte riktigt har tålamod att vänta.
För att sedan ställa sig frågan om konstens alla regler verkligen är till för att följas? Vem vet han kanske sitter där lika förvirrad som jag.
Det vet jag ju inte. 
Den här vackre herrn ser jag mig aldrig mätt på, och honom vet jag exakt vart jag har.
Utebliven Stretching
Träningsverken kommer krypandes, och värre tror jag det kommer bli.
Jag är nämligen rätt dålig på att stretcha efter träning. Dock har jag av erfarenhet lärt mig att det bästa sättet att bli av med träningsverk är att utsätta den.
Vilket jag nu ska göra först med hästen och sen ut och springa senare igen. Fortfarande i detta härliga regn.
Jag hade tänkt hoppa idag, men tappade lusten att släpa fram hinder i detta väder. Det är helt enkelt inte lika motiverande.
Prestation i regnet
Jag kan lova att jag var trött idag, powern jag hade igår var som borta. Jag höll dock tiden, även om den är dålig.
Min rutt är 4 km, mest går den uppför och jag springer längs med en mur utefter vattnet, det kan förklara motet att springa idag. I motvind och regn.
Väl inne igen var jag kall och blöt.
Klädesväg bytte jag ut underställströjan till ett enkelt linne. Mycket bättre, stundtals fortfarande lite för varmt, men när jag sedan går för att hämta andan är det skönt med vindtätt! Speciellt i regnet idag.
Imorgon blir det jogg hem till Mormor och tillbaka.
Ridpass
Jag konstaterade ganska snart en fin liten träningsverk insida lår och höger sida av ryggslut/svanken. Där tror jag dock det är mitt bäcken som strular.
Efter lite grubblande om hur jag nu skulle lyckas få ut någonting av ridningen eftersom jag verkligen inte kunde hålla om med benen, hittade vi ett mycket trevligt samspel.
Mest nöjd är jag med samarbetet som var perfekt! Vi hittade yttertygeln i båda varven och hon gick i en mycket fin takt och trevligt tempo. Jag skulle önska mer ryggaktivitet. Men det ligger i muskulatur och ork att vi inte är hela vägen där nu.
Nu är klockan 21.20 och jag borde förbereda mig för kvällens springtur i detta underbara regnväder.
Egentligen ska det snöa, jag menar vi är ju i januari månad. Men någonting blev visst fel där uppe.
Jag är trots väder laddad för att springa, nu när jag faktiskt satt upp ett mål och springer för att jag vill det, visade det sig vara både roligt och avslappnande.
Det jag drar mig för är middagen jag nyss åt, samtidigt som jag inte vill komma ut för sent.
Jag skulle behöva komma i säng ikväll, gärna innan 01 inatt.
Running
Istället för att lova mig någonting börjar jag året med att försöka ta kål på mig själv, detta innebär att jag helt spontant klädde på mig och hund för att bege oss ut på springtur.
Jag med min astma drar mig för att springa och har alltid ursäkter för att slippa.
Nu ska det bli ändring!
Vi tog våran vanliga promenad-runda som brukar ta drygt en timma, idag tog vi oss runt på 40 minuter, och då var jag självklart tvungen att gå vissa sträckor, bla. började jag med att springa uppför, jag måste ha missat delen när man får lära sig att det är tyngre än rakt fram. Till råga på allt fick jag dessutom håll. Skam den som ger sig, efter att ha hämtat andan sprang vi igen, och spänsten i stegen blir bara bättre.
Jag gillar mina skor! -kärlek till dom!- Problemen kommer när man ska gå en bit för att varva och inser att man trots konstant andning är helt slut.
Mitt mål för Januari, är att kunna springa hela denna tur utan avbrott och med bra andhämtning!
Därefter förlånger vi rundan.
Såhär snygg var jag, noterat det var för varmt!
På mig hade jag, knä-strumpor (varför?!) Byxor till syntes, tunnare vore inte fel! (Dessa är ändå tunna men behöver bättre ventilatin) Underställströja-lång arm, Fleece-jacka, och vindtät regnjacka. Hårband och vantar.
Självklart med musik inpluggat, nytt på fronten är nostalgi, Spice Girls, Five och Backstreet Boys!
(klickbar)
Som avslut när jag kom hem var jag självklart hungrig och gjorde iordning en enkel smoothie på de fåtal ingredienser vi hade hemma, Proviva-Mango, Yoghurt-Vanilj och 2 bananer. Inge vidare avancerat men fungerar i brist på annat gott.
2011
-När jag ramlade nedför en stege(med stegen) och vrickade foten vilket resulterade i 2 veckors sjukskrivning.
-När jag drog en morakniv genom halva fingret.
-När jag stoppade lilltån under en hästhov och därefter ramlade raklång i leran.
-När jag fastnade med skon på ett trappsteg och dök in i en betongvägg.
-När jag fick mitt första getingstick.
-När jag övervann halva min rädsla för fiskmåsar.
-När jag och Alex drog på Roadtripp och besökte, Kolmården, Ullared och Liseberg.
-När jag lärde mig köra skylift.
-När jag insåg vart i livet jag vill.
-När jag sprang ner till bryggan nästan dagligen med hunden för att ta dagens dopp och träffade både en och 2 trevliga männsikor.
-När jag åkte däck efter motorbåt för första gången i mitt liv.
-När jag bestämde mig för att sluta fly.
-När jag bestämde mig för att säga ifrån.
2011 innehöll även mycket smärta. Mycket ondska.
Men jag ska inte glömma att sista dagen på året började i trevligt sällskap och avslutades med vänner och min fina hund!
2012 är mitt år!
Det är åtet som är början på mina nya mål!
-Flytta.
-Körkort.
-Fast tjänst.
-Motionera/Träna.
-Tänka på kosten.
-Ta tag i allting, direkt!
-Utesluta negativa människor från mitt liv!
-Framför allt leva varje dag som om den vore min sista!
-Att alltid alltid följa magkänslan och sluta förlita mig på alla runtomkring!
