Miss i protokollet?

Sen var det ju det här med att planera.
Det här med sömnen ställer till det en hel del.
Jag "råkade" sova till 14.30! Hur gick det till?
Dagen var ju fullbokad. I all hast fick jag försöka äta frukost göra mig klar och snabbt dra förbi Gamla stan för att lämna av sadeln.
Väl där bjöds jag på kaffe som samvetet inte kunde säga nej till. Jag som redan var sen?

När jag sedan skyndar ner till tåget igen springer jag på ingen mindre än en viss Tony. -en rolig historia en gång för länge sedan på Kickis.
För att därefter få syn på en viss bil jag inte sett på flera månader. Jag verkligen kände att dagen var nostalgi redan där och då.

När jag väl kom fram till stallet var klockan nästan 18.00 och jag som skulle vara borta 19.00
helst skulle jag ha promenerat från bussen som komplement till att jag inte skulle springa.

Detta slutade med att hästen inte fick någon motion, igen känns det som! Får trösta mig med att hon snart åker, och därmed kommer få arbeta mer än jag gör nu. Glädjen och motivationen är helt enkelt totalt borta, tyvärr!

Idag var en sådan dar när jag fick belöning för alla dessa gånger jag ställer upp på folk och Karin faktiskt frågade om jag ville ha skjuts någon stanns. Jag är dig evigt tacksam! Karin bor nämligen åt andra hållet, nu vet jag att det inte är någon omväg att lämna av mig men det är för mig guld värt! Den dagen jag får körkortet hoppas jag kunna återgälda er som ställer upp! Det är så sällan jag verkligen är i behov av skjuts eftersom jag alltid åkt komunalt, men ibland är det bara så obeskrivligt mycket värt att få den lilla gesten!
Så tack Karin!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Stammis här!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0