Hoppträning

Min bästa egenskap måste vara min förmåga att ta allting med lugn.
Det är ganska spännande egentligen för jag har under åren skapat en enorm prestations-ångest.

Men jag blir nästan aldrig nervös. Det händer men det är så ovanligt att allting oftast går riktigt bra!
Dock så har ju självklart denna ångest gjort att jag spänner mig och gör dåligt ifrån mig, exempelvis just med nya tränare. Att dessutom åka iväg och träna med publik borde gjort mig ännu mer nervös.

Men där bestämde jag mig tydligen för att infinna lugnet. Ta ett djupt andetag och rida hela passet igenom!
Jag la hela min fokuseringen på vad jag och Maria tränade på i lördags! Rid med skänkel och hand. Så som jag red när Anders höll lekion på Roo. Vilket slutade i ett av dom bästa ridpassen på flera månader!
Jag har tappat så mycket av glädjen i att rida det sista halvåret. Varför spelar inte så stor roll längre för just nu har jag hittat tillbaka, lagom tills Mirr åker.
Dessa 5 dagar som är kvar kommer jag satsa allt på Miranda! Vi ska bara ha roligt! Dagens hoppträning var just det. För oss, för mig för henne.
Hon älskar att hoppa, vi kan flyga, och tillsammans klarar vi allt!

Jag har egentligen inte så mycket att säga om ridpasset, mer än hur nöjd jag är med våran insats.
Filmer kommer så småningom när jag laddat upp dom!

För första gången på dessa 3 år kände jag att vi klickade.
Hon accepterade bettet och lyssnade på mina hjälper.
Hon hoppade utan att springa ifrån mig, istället hade vi i början för lite fart och fick hoppa i slowmotion.
Travbommarna var dom bästa någonsin.
Ju högre hindrena blev desto mer tog hon i.
3 språng hoppade hon mig ur sadeln.

Det vi framför allt behöver träna på är
Samspelet till, över och efter hindret. I det stora hela är allting bra, men jag måste rida även efter hindret!
Hon behöver stärka upp sig för att kunna gå i en högre form och därmed se hindret utan att sänka ryggen.
Jag behöver se vägen även om det inte är hinder på banan. = titta upp under hela ridpasset! Därmed kommer även mitt överliv räta upp sig.

Att hon bråkade emot detta ridpass hade till 50% med styrka att göra. Hon var trött.
Sen måste jag få skylla på att mitt hjärta är född med humör och utan lite bråk vore hon inte Miranda! ♥


Bild ifrån uppvärmningen, jag har ingen aning om varför jag sitter som en konstig kråka på denna bild, Maria som tagit den tror att det var en ögonblicksbild. Vad vet jag? =)


Trött häst i slutet av ridpasset.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Stammis här!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0