Förlåt mig...

Dom där jävla tårarna!

Jag skulle inte, jag skulle verkligen inte ha gjort det!
Sista veckan fick jag is i magen och magkänslan sa klart nej, ändå lyssnade jag inte på den.

Se vad jag gjort dig nu. Förlåt min älskade vän. Hur kunde jag överge dig så totalt?!
Jag trodde jag gjorde det bästa för dig, och nu mår ingen av oss bra.
Det skulle ju vara du och jag för evigt?

Jag vet inte hur jag ska välja, prioritera. Hur jag ska få ihop allting om du vänder tillbaka.
Hur jag ska hinna med.

Jag älskar dig, det tog flera månader att lära mig det, att acceptera det tog år.
Vi var aldrig rätt, men vi växte ihop till en.  

VARFÖR, varför, varför?
Förlåt mig, snälla du. Håll ut. Jag kommer snart...



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Stammis här!

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0