Jag känner att en break är bra. Jag har kört fast.
Sitter och försöker skriva det perfekta brevet. För att ta mig till det perfekta jobbet.
Men jag kör fast. Jag vet exakt varför jag vill ha jobbet och varför jag skulle passa för det. Mitt problem är att formulera mig så pass bra att jag får bevisa det in real life. Jag får helt enkelt inte ut orden från hjärnbanken.

Så istället tar jag en liten andningsbreak, skriver mitt 100 inlägg sedan jag startade denna blogg, och visar några bilder från dagen.

Jag tog nämligen en uppskattad (från min sida, william har mest ont i fötterna ut måste han tyvärr ändå) promenad eftet att ha kommit hem från citybesöket med Alex.









Nu återgår jag till min fredagshobby, inte riktigt kanske, men jag har inget bättre för mig heller så.
Dom sista bilderna fixar jag när middagen är intagen och mitt brev är postat!




-Be my stranger, and start it all over again. In another place, and another day. I leave it all up to you. 
To find my one, to be just fine!