Jag har på 2 timmar lyckats äta frukost i lugn och ro, ta en längre promenad med William och nu precis gjort mig klar för jobb.

Telefonen ringde 6.54, döm av min förvåning eftersom jag inte väntade samtal. Glädjande nog fick jag jobb från 10 och fram till 16 eller så idag, och även 2-3 dagar framöver. Jag fick med andra ord gott om tid att kliva upp och göra mig iordning utan stress!

+ Att chefen har framförhållning!

Passade självklart på att gå ut med William direkt efter frukost ifall han inte skulle få följa med (vilket han självklart fick).
Jag blir inte ens förvånad längre över alla stolpskott som tillåts skaffa hundar! Däremot påmindes jag om varför jag aldrig går ut samma tider som andra hundägare...
För mig är det helt faccinerande hur man kan släppa sin hund som inte kommer på inkallning, ännu mindre låta den springa fram till en för dom okänd hund... Snart börjar även jag sparka på okända hundar. Även om det nog ger mer effekt att ta hunden och lämna in till polisen...
Ibland är jag för snäll. Måste bli bättre på detta med att inte hålla inne irritationen precis då, tyvärr är det en arbetsskada att inte ta en konflikt så det är på sätt och vis en bra egenskap.

Iallafall så träffar jag först en av mina mindre omtyckta hundägare, en kvinna som alltid har koppel släpande efter sina stora vinthundar men ingen fungerandes inkallning, till råga på allt har hundarna en radie på upp emot 50 meter ifrån denna kvinna, emellanåt så mycket som 150...


Åter till detta senare, insåg just vad klockan hunnit slå! Dags och bege sig till arbetet...