Jag saknar att kunna ringa Jörgen när kvällen var seg. Att sitta på mest i flera timmar dricka en cider eller 2.
Prata gamla tider, och nya.
Att titta på folk igenom fönstret, lyssna på samtalen runtomkring.

Allting var på något vis mycket lättare förr!

Vissa människor växer upp.
Andra försvinner.
En del försvinner tillbaka till gamla vanor, för att verkligheten är för svår.

Jag saknar Jörgen!
och jag saknar Lasse.

2 enorma stöttepelare i mitt liv. Jag kunde alltid åka dit när ingen annan fanns.

Jag funderar ganska ofta på varför vissa människor försvunnit ur mitt liv.
Det finns några få som jag skulle ringa till om jag hade numren kvar. Och så finns det dom nummer jag vill radera men inte kan av olika anledningar.



En bild Lasse gjorde till mig för flera år sedan.




Allting är inte alltid svart och vitt!