Min vän sedan 12 år tillbaka har flyttat "hem" igen.
Hem till huset jag inte längre mins hur många gånger jag besökt. Huset som saknar toa och rinnande vatten.
Huset som jag har upplevt så otroligt många känslor i. Jag har varit på fester. Träffat människor. Skämts. Skrattat. Varit med vänner av alla dess slag. Vi var en period alltid där!

I det charmiga vita torpet med blåa knutar.
Huset där jag träffade Robert en gång i tiden, sommaren innan jag fyllde 16. Jag mins när han stod och såg på mig en hel kväll innan han äntligen pratade, jag tyckte han var så obehaglig som bara stod och tittade, inspekterade.
Den festen slutade med att vi sov på ovanvåningen, den som än idag inte nyttjas för mer än förvaring. Vi sov i en säng, vi det var bara jag. Han låg och fick mig att skratta i efterhand åt alla tankar han hade om att någon gammal dött i sängen, sen kunde inte han sova. Lite fjolla var han nog allt!
Detta är verkligen bara en av alla händelser. Men en som ligger mig varmt om hjärtat även såhär långt efter.

Iallafall, fick middag i stora huset och fastnade även framför Tv´n med Johans mamma.
Varför är hela den familjen helt underbar? Jag kan dela!
På tv´n gick serien om Hinsehäxan, baserad på en verklig historia.

Sedan passerade nästan hela natten, innan vi ens kom i säng. Nästan som förr.
Jag ska vara ärlig och säga att jag inte ens mins om vi tittade på film eller lyssnade på musik på den tiden.

Men jag vet att det är Nostalgi att kliva in i Johans gamla söta hus igen. Den enda skillnaden var att numera finns William, och han har bytt sovrum!


Jag funderar fortfarande på hur jag ska bära mig åt för att få dessa byxor. Jag menar Johan kan ändå inte ha dom. Han är faktiskt för lång. Jag är iallafall helt övertygad om det!