Det blev ingen jogg idag, inte ens kom jag iväg till mormor. Det tog helt enkelt för lång tid i stallet, och när jag väl kom hem satte jag igång med att flytta om lite i rummet, i brist på annat innan middagen. Varvid jag inte var klar vid 22.00 som jag tänkte och därmed inte kom iväg ut. Jag bor helt enkelt för trångt. Men nu känns det iallafall större.


Jag har dom senaste dagarna haft ett inbördes krig med mig själv. Där ena delen vill förtrycka känslorna som poppar upp, och lämna space. Den andra delen vill gärna höra av sig, men utan att rikitgt komma fram till vad som sägas bör.
I detta läge vore det ju fantastiskt om vedebörande istället hörde av sig. Och det är detta mitt krig handlar om, jag analyserar nämligen precis allting så djupt det bara går. Jag har svar på allting utan riktig fakta. Ibland stämmer det, ibland inte. Men just nu står jag stilla. Jag vet varken ut eller in. Jag kan inte riktigt finna ord på vad jag själv vill.
Eller jo, jag skulle gärna kidnappa honom, stänga av telefonerna och smita iväg över en helg. Men riktigt så enkelt är det inte.
Dessutom hinner verkligheten ikapp därefter och allting runtomkring måste konfronteras oavsett. Det vore även enkelt om herrn var enklare att tyda.
Jag har kommit till det där stadiet när man inte vill vara för på, men samtidigt inte riktigt har tålamod att vänta.
För att sedan ställa sig frågan om konstens alla regler verkligen är till för att följas? Vem vet han kanske sitter där lika förvirrad som jag.
Det vet jag ju inte.

 
Den här vackre herrn ser jag mig aldrig mätt på, och honom vet jag exakt vart jag har.