Befrielsen

Precis kommit in ifrån en springtur! Första turen sedan förkylningen.
Tog Alvik-Essinge-turen vilket totalt tog mig en timma med alla Williams pauser....

Lite imponerad eftersom jag lyckats både hålla och prata i telefonen, och William samtidigt som jag sprungit! Jag gör framsteg med både kondition och astma helt klart, även om jag måste springa oftare.

Nu blir det duch, sedan väntar jag hem min mor som är "på rymmen" för att avsluta ett personligt brev som jag kört fast med.


Tack Lena. Du är min ängel!

Kiropraktor, Ja tack!

Jag går ju till kiropraktorn i tid och otid, främst efter förra vintern då jag lyckades snedvrida mitt becken, för att sedan ramla av en häst och lyckas med en dubbel bäckenbensförvridning. Det var inte skönt vill jag lova.
Kort förklarat hamnar svanskotan för långt ner och därmed i kläm... Ni kan ju själva tänka er.

Nu har det varit lugnt sedan i höstas fram tills för några veckor sedan då en kota mellan skulderbladen ligger snett, det känns ungefär som en luftbubbla som inte går att trycka tillbaka, vilket gör att jag 30-40 gånger per dag, minst drar tillbaka axlarna och pressar ihop skulderbladen för att knäcka till detta. I allt ifrån 1 minut upp till någon timme känns det sedan okey, för att sedan upprepa samma procedur igen.
Detta börjar bli lagom uttröttande och framför allt är det inge vidare bra att gå sne såhär länge, till mitt försvar har jag verkligen inte råd att gå och knaka till det.
Nu måste jag dock ta mitt förnuft till fånga och göra det, av flera anledningar.
Men framför allt för att jag när denna långdragna förkylning släpper börja träna ordentligt. Jag har mitt mål att bli fit 2012 och det ska jag bli. Men det verkar väldigt dum att muskla upp runt en sned kota, för det kommer garanterat bli svårare att få den i rätt läge efter muskling.


Någonting jag saknar i detta är faktiskt tränings-sällskap. Jag trodde väl aldrig att jag skulle komma till den insikten. Men faktiskt. Någon att springa med, någon som sporrar mig till något så simpelt som situpps eller andra lätta hemmaövningar till en början. Sällskap på mina Power-promenader.
Jag tror dock som allting annat att det blir svårt och få ihop tider med någon, alla är så upptagna och när man väl ses är det för annat än träning. Kanske ska annonsera?

Hoppträning

Min bästa egenskap måste vara min förmåga att ta allting med lugn.
Det är ganska spännande egentligen för jag har under åren skapat en enorm prestations-ångest.

Men jag blir nästan aldrig nervös. Det händer men det är så ovanligt att allting oftast går riktigt bra!
Dock så har ju självklart denna ångest gjort att jag spänner mig och gör dåligt ifrån mig, exempelvis just med nya tränare. Att dessutom åka iväg och träna med publik borde gjort mig ännu mer nervös.

Men där bestämde jag mig tydligen för att infinna lugnet. Ta ett djupt andetag och rida hela passet igenom!
Jag la hela min fokuseringen på vad jag och Maria tränade på i lördags! Rid med skänkel och hand. Så som jag red när Anders höll lekion på Roo. Vilket slutade i ett av dom bästa ridpassen på flera månader!
Jag har tappat så mycket av glädjen i att rida det sista halvåret. Varför spelar inte så stor roll längre för just nu har jag hittat tillbaka, lagom tills Mirr åker.
Dessa 5 dagar som är kvar kommer jag satsa allt på Miranda! Vi ska bara ha roligt! Dagens hoppträning var just det. För oss, för mig för henne.
Hon älskar att hoppa, vi kan flyga, och tillsammans klarar vi allt!

Jag har egentligen inte så mycket att säga om ridpasset, mer än hur nöjd jag är med våran insats.
Filmer kommer så småningom när jag laddat upp dom!

För första gången på dessa 3 år kände jag att vi klickade.
Hon accepterade bettet och lyssnade på mina hjälper.
Hon hoppade utan att springa ifrån mig, istället hade vi i början för lite fart och fick hoppa i slowmotion.
Travbommarna var dom bästa någonsin.
Ju högre hindrena blev desto mer tog hon i.
3 språng hoppade hon mig ur sadeln.

Det vi framför allt behöver träna på är
Samspelet till, över och efter hindret. I det stora hela är allting bra, men jag måste rida även efter hindret!
Hon behöver stärka upp sig för att kunna gå i en högre form och därmed se hindret utan att sänka ryggen.
Jag behöver se vägen även om det inte är hinder på banan. = titta upp under hela ridpasset! Därmed kommer även mitt överliv räta upp sig.

Att hon bråkade emot detta ridpass hade till 50% med styrka att göra. Hon var trött.
Sen måste jag få skylla på att mitt hjärta är född med humör och utan lite bråk vore hon inte Miranda! ♥


Bild ifrån uppvärmningen, jag har ingen aning om varför jag sitter som en konstig kråka på denna bild, Maria som tagit den tror att det var en ögonblicksbild. Vad vet jag? =)


Trött häst i slutet av ridpasset.

Fotograf, Maria.

Ridningen blev inte som planerat. Det hann bli för mörkt.
Men kommer man hem och somnar som vi gör orkar man inte gå upp tidigt på samma sätt som förr, vi måste ha missat den detaljen!
Ridningen gick iallafall riktigt bra till slut, efter att jag slutat fjanta runt och åka häst.
Det blev en helt del bilder och några filmer.

Alla små bilder är klickbara.
Kvaliten är tyvärr ledsen då mörkret fallit och vi fick kämpa med blixt och belysning från banan.
   
   

Jag känner att jag bjuder på denna! Jag gillar!



Länk till min sida på YT för ridfilmerna.
http://www.youtube.com/spader3ss

Utebliven Stretching

Träningsverken kommer krypandes, och värre tror jag det kommer bli.
Jag är nämligen rätt dålig på att stretcha efter träning. Dock har jag av erfarenhet lärt mig att det bästa sättet att bli av med träningsverk är att utsätta den.

Vilket jag nu ska göra först med hästen och sen ut och springa senare igen. Fortfarande i detta härliga regn.
Jag hade tänkt hoppa idag, men tappade lusten att släpa fram hinder i detta väder. Det är helt enkelt inte lika motiverande.

Prestation i regnet

Jag gillar när det regnar, känslan i luften, lugnet på gatorna, jag gillar det dova som kommer in med regnet.

Jag kan lova att jag var trött idag, powern jag hade igår var som borta. Jag höll dock tiden, även om den är dålig.
Min rutt är 4 km, mest går den uppför och jag springer längs med en mur utefter vattnet, det kan förklara motet att springa idag. I motvind och regn.

Väl inne igen var jag kall och blöt.
Klädesväg bytte jag ut underställströjan till ett enkelt linne. Mycket bättre, stundtals fortfarande lite för varmt, men när jag sedan går för att hämta andan är det skönt med vindtätt! Speciellt i regnet idag.

 

Imorgon blir det jogg hem till Mormor och tillbaka.

Ridpass

Efter flertalet uteritter blev det banjobb med djuret idag.
Jag konstaterade ganska snart en fin liten träningsverk insida lår och höger sida av ryggslut/svanken. Där tror jag dock det är mitt bäcken som strular.
Efter lite grubblande om hur jag nu skulle lyckas få ut någonting av ridningen eftersom jag verkligen inte kunde hålla om med benen, hittade vi ett mycket trevligt samspel.
Mest nöjd är jag med samarbetet som var perfekt! Vi hittade yttertygeln i båda varven och hon gick i en mycket fin takt och trevligt tempo. Jag skulle önska mer ryggaktivitet. Men det ligger i muskulatur och ork att vi inte är hela vägen där nu.

Nu är klockan 21.20 och jag borde förbereda mig för kvällens springtur i detta underbara regnväder.
Egentligen ska det snöa, jag menar vi är ju i januari månad. Men någonting blev visst fel där uppe.
Jag är trots väder laddad för att springa, nu när jag faktiskt satt upp ett mål och springer för att jag vill det, visade det sig vara både roligt och avslappnande.
Det jag drar mig för är middagen jag nyss åt, samtidigt som jag inte vill komma ut för sent.

Jag skulle behöva komma i säng ikväll, gärna innan 01 inatt.

Running

Istället för att lova mig någonting börjar jag året med att försöka ta kål på mig själv, detta innebär att jag helt spontant klädde på mig och hund för att bege oss ut på springtur.
Jag med min astma drar mig för att springa och har alltid ursäkter för att slippa.
Nu ska det bli ändring!
Vi tog våran vanliga promenad-runda som brukar ta drygt en timma, idag tog vi oss runt på 40 minuter, och då var jag självklart tvungen att gå vissa sträckor, bla. började jag med att springa uppför, jag måste ha missat delen när man får lära sig att det är tyngre än rakt fram. Till råga på allt fick jag dessutom håll. Skam den som ger sig, efter att ha hämtat andan sprang vi igen, och spänsten i stegen blir bara bättre.
Jag gillar mina skor! -kärlek till dom!- Problemen kommer när man ska gå en bit för att varva och inser att man trots konstant andning är helt slut.

Mitt mål för Januari, är att kunna springa hela denna tur utan avbrott och med bra andhämtning!
Därefter förlånger vi rundan.

Såhär snygg var jag, noterat det var för varmt!
På mig hade jag, knä-strumpor (varför?!) Byxor till syntes, tunnare vore inte fel! (Dessa är ändå tunna men behöver bättre ventilatin) Underställströja-lång arm, Fleece-jacka, och vindtät regnjacka. Hårband och vantar.
Självklart med musik inpluggat, nytt på fronten är nostalgi, Spice Girls, Five och Backstreet Boys!

 (klickbar)

Som avslut när jag kom hem var jag självklart hungrig och gjorde iordning en enkel smoothie på de fåtal ingredienser vi hade hemma, Proviva-Mango, Yoghurt-Vanilj och 2 bananer. Inge vidare avancerat men fungerar i brist på annat gott.

RSS 2.0