Nyårslöfte!

Jag och Maria fastnade i en diskussion om våra krogrundor (dansa onsdag-fredag-lördag) när vi konstaterade att våra minnen var allt annat än bra.
Som kompensation till detta föreslog Maria att vi under ett års tid skulle blogga, för att dokumentera våra dagar.
För att därigenom kunna se tillbaka och komma ihåg specifika tillfällen känslor och händelser.


Ljusdal 2008

Lättnaden över att ha fått radera ditt nummer.
Ytterligare ett avslutat kapitel, och dags att gå vidare.

Smäller det, om allt går enligt planen.

Mer säger jag inte! Lite nyfikna måste jag ju lämna er.
Men gissa gärna vad jag har fixat med!

Om någon gissar rätt, bjuder jag på en länkning ;)




Nu ska jag försöka sova, bättre sent än aldrig?
Imorgon (idag) blir en lång dag... Jag kommer garanterat vara trött.
Helgen bjuder på tidsinställda inlägg till största del.

Dagens bra!

• -Deklarationen kom, skatteåterbäringen = ♥
• -Mitt nya simkort kom på posten idag, ska bara skicka in underskrifterna.
• -Mitt abonemang har blivit billigare.
• -Intervju på måndag.
• -Lyckats slänga och sortera ytterliggare lite. (även om det gör ont)
  
• -Hittat en laddare till min telefon, jag inte visste att jag hade (kan därmed slänga min glappande).
• -Hittat mitt BOT-bälte, som jag letat efter i någon månad...
• -Suttit i telefonkö 15 min och därmed hunnit redigera bilder medans jag väntade.
• -Rensat bland vintertillbehören (mössa, vantar osv)

Jag saknar att vakna av sms ljudet!
Tydligen gick jag tillbaka i gammal vana igen i samma stund som jag valde att "sparka dig i skrevet"

Det ska ändras, nummer ett är att gå till sängen tidigare, och börja följa rutiner igen!

Annars ser schemat ut som följer och denna helg kommer vara tung på många sätt.
Ikväll blir det Alex, imorgon sitter vi i bil hela dagen lång.
Lördag blir det en del att fixa. Kvällen är fortfarande obokad.
Söndag är jag bokad förmiddag.
Måndag intervju och sedan följa med Alex till hoppningen.
Tisdag "ledig"?
Onsdag KIROPRAKTORN! Finally!



Helena och Mökkvi

Nu är jag stolt över mig själv!

• 7 jobb sökta!
• Promenad med William avklarad, bara kvällsrundan/ joggen kvar.
• Mitt efterlängtade regn kom äntligen!
• Nu ska jag göra mat, det blir tacopaj.
• När den står i ugnen ska jag påbörja redigeringen av Helenas bilder.
• Innan 8 ska vi även ha hunnit upp på vinden och hämta ner sakerna som ska ut imorgon.

Samanlagt i mappen ligger 135 bilder, Dessa ska sorteras och redigeras.
Här är ett smakprov. Varför klippte jag av fötterna för? Klantigt!

...Som:

• Intensiv.
• Öppen.
• Rak på.
• Tar plats.

Något att tänka på? Jag är krävande.

Det är så härligt, för jag blir bara mer och mer framåt för varje dag. Vet mer och mer vad jag vill ha.
Och dom som inte står kvar, dom försvinner helt enkelt.

Jag gråter, saknar och ältar. Och oavsett hur lång tid det tar går jag vidare, med en lärdom till i livet.
Mitt liv är som en bergochdalbana. Men vems liv är inte det?
Allting är inte en dans på rosor, jag lever inte i en fantasivärld.

Så varför ska jag ljuga och vara någon annan?
Det behövs inte! Jag behöver inte göra det.

Jag har extremt mycket toppar och dalar. Dalarna tar ganska hårt på mig, men när jag sen åker upp, virvlar allting till och ingenting är bättre.

Jag gillar det faktiskt, en del av mitt liv. Allting blir lättare med ålder. (det låter klyssigt jag vet)
Jag växer varje dag. Mognar.

Psykisk fas under inlärning!

Snälla skjut mig.

Jag tror inte jag för stunden har någon specifik favoritplats....
Det beror så mycket på vilket humör jag är på.

Men jag mår oftast som bäst när jag är på "resande fot".

• På en buss eller ett tåg, men härlig musik i lurarna, lutar huvudet mot fönstret och tittar ut för att se landskapet passera genom rutan.
  
  

Och ingenting har jag fått gjort. Det är dags och sova nu. Trött var jag redan tio, så vad jag gör vaken nu är en mindre gåta jag inte vill svara på.

Imorgon har jag en hel del planer.
Och nu är det min självbevarelsedrift som ska sättas på hårt prov!

• Jag ska söka jobb. Ta igen min "förlorade" vecka. Förlorad såpass att jag inte orkat eller hunnit söka några jobb pga provjobb på annan anhalt.
  
• Redigera upp alla bilder jag har lovat mig själv att fixa innan dom blir för många. Så långt jag hinner. 
  
• Påbörja sortering av Bilder på hårddiskarna, fixa med dubbletter osv.
   
• Påbörja och lägga över bilder på Minneskortet Anders fixade åt mig.
  
• Titta på Alex hoppträning om hon hoppar.
  
• Eventuellt ta ner saker från vinden? Om någon kan köra imorgon, troligtvis inte och då blir det en senare dag.

Tackling...

Dagar som idag hatar jag mitt samvete.
Jag känner mig skyldig och elak.

Och det handlar inte om att vara elak mot någon, det handlar inte om att dom är dåliga. Utan det handlar om vad som är rätt för mig, vad som fungerar för mig.

Jag är inte övertygad om att detta är rätt väg att gå. Men andra alternativ var garanterat fel väg. Hade jag haft mera tid, men jag har inte tid.
Min tid kostar också. Mitt liv. JAG! Jag är viktig för mig.
Och det är min prioritet. Jag har offrat massor för andra, lagt ner all min energi.
Det krävdes bakslag och motgångar för att komma fram till detta. För att framhäva mig själv, för mig själv.

Det handlar inte om att någon är dålig, eller inte duger.
Men jag måste vara självisk då det är mig det handlar om.

Och jag hade ett mål, ett mål som i grunden var helt möjligt.
Nu ligger det bara lite längre fram i tiden...

Tony får mig alltid att skratta

Sökandes på nya vägar. En sak avklarad. Mot nya mål.
Detta var givande på sitt sätt. Men slöseri med tid ur andra synpunkter.
Nu tar vi nya tag och vägrar ge upp!

Nu blir det promenad till Mormor, sen åker jag över till min förkylda bästa vän. Som jag sett till att smitta ner :D
Men jag har ju redan haft skiten så jag borde vara imun, hoppas jag... 
Imorgon blir det vin och middag hemma hos Ingeborg (tror jag att hon bjuder på iallafall).

Citat:
Alla våra drömmar kan uppfyllas om vi har modet att uppfylla dem.

And it's peaceful in the deep,
Cathedral where you can not breathe,
No need to pray, no need to speak
Now I am under.

Oh, and it's breaking over me,
A thousand miles down to the sea bed,
I found the place to rest my head.


And it's over,
And I'm goin' under,
But I'm not givin' up!
I'm just givin' in.



Never Let Me Go - Florence + The Machine

Jag kör fri tolkning på denna och fyller en  blandad 10 lista.

• Jag älskar att dansa, men tror inte på mig själv hela vägen fram.
• Jag hatar att laga mat, och skyller därför på att jag inte kan.
• Jag vill inte ha några barn.
• Jag är egentligen blyg.
• Jag älskar pianomusik, men har haft för dåligt tålamod för att lära mig spela.
• Fioler är förtrollande, samma sak där, har aldrig haft tålamod att lära mig.
• Jag har väldigt svårt att vara på samma plats för länge.
• Jag snubblar över trattkantareller när jag går i skogen, och går därför gärna ut och plockar svamp - men jag tycker dom smakar skit.
• Jag älskar korsetter, och äger en, men orkar inte "gå in" den och därför ligger den i min låda och är vacker. (Samlar damm)
• Jag är mörkrädd och går inte i skogen själv efter mörkrets infall. Däremot har jag inga problem med att gå själv i stan efter mörkrets infall, som borde vara farligare...
  
  Det får bli en bonus! Eftersom 2 punkter är snarlika.
• Jag följer min magkänsla i vått och torrt, de fåtelet gånger jag inte gjort det har utgett bakläxa.
  
  
  

Status; Envis, beslutsam, fötterna ned och näsan framåt, Huvudet på topp, engagerad, motiverad.

Jag är trött, ledsen, lättad, tom, ensam, och förvånad.

Jag har ingen lust, har haft full upp hela dagen, och hade precis skrivit ihop ett utkast när datorn från ingenstanns totaldog. TACK!
Så den lilla motivationen jag hittade tappade jag.


Jag ska inte ha tid över för tankar, jag kommer fram till så mycket då.

Jag sa det till Nattis igår "börja aldrig analysera dig själv, du blir helt slut och kommer på så mycket konstiga saker. Det är myclet enklare att analysera andra människor."
Jag kanske ska följa mina egna råd.

Iallafall, har tagit 2 "tunga" beslut. 2 beslut som jag egentligen ville ha precis tvärt om, men jag måste göra såhär. Och det gör ont!



Imorgon är en ny dag, jag laddar redan. Först runtinkoll hos tandläkaren. Sedan utbildningen från 13.00
Väntar även på ett bekräftelsemejl som jag hoppas på för mig glada nyheter i.
Utöver det har jag staplat upp "om ett år - mål!"



Idag var Gabbe guld värd! Jag hamnade i ett lite off läge när jag städade rummet, så han kom och hjälpte till. Sötnöten ♥  

I like being just me. Thats the way it's supposed to be.
Nothing less, nothing more. No regrets, no lies, no thinking and neds of understanding.
Just the one of us. Thank you, for letting me remeber it.

Ytterligare en gammal text. När jag läser detta inser jag vad jag tagit mig igenom.
Hur långt jag faktiskt gått. Och hur långt jag kommit. 
Jag ligger inte längre ner, fine att jag gråter, fine att jag hatar.
Men jag står, och jag tar striden när den kommer, och lämnar med en vinst.


Worthless, Varsågod, be my guest.
Sparka på dom som redan ligger ner.
För vad vet du om psykisk smärta. Vad har du känt av den?
Att varje dag dra på sig en mask så ingen ser. Att ingen ha och prata med.
Att någon enstaka gång hittar de kryphålen innan du hinner laga dom, och krossar igenom hela bergsväggen. Knäcker dig totalt. Sparkar lite till, gnatar lite mera, klagar till fördärvet.

Jag försöker dagligen resa mig upp, gå igenom en dag till, vara en dag närmare slutet.
Hur mycket till ska jag orka.

Jag har ingenting absolut Ingenting medans du har allt.

För jag kämpar som en idiot, jag kravlar på stenad mark med blödandes knän och utan naglar kvar, ty jag andvänt de alla till att klättra upp och försöka gräva mig ut.
Förgäves, för där uppe står alltid någon till att sparka mig långt, långt ner igen, mycket längre än jag var först.

Och återigen måste jag resa mig upp, torka blodet och alla tårarna.
Möta dom alla med ett leende, och låtsas vara glad, få dom att tro att allt är bra. Att jag mår bra.
Att jag kommit över.
Hur ska jag göra det, då ängen blomstrade som aldrig förr.

Hur ska jag klara mig när ingen finns där att lita på. Ingen att prata om mina innersta hemligheter, min största smärta, min hemlighet så djupt inne i det dolda så inte ens jag vill titta där någonsin mera.

Samlandet av nya krafter som jag snart inte orkar mera, orkar inte torka tårarna, ser bara bloder rinna, och hoppet sakta försvinna.

För du har väl aldrig kännt smärta. Du har väl aldrig haft alla emot dig. Kämpat i de värsta motvindarna i de brantaste backarna i det djupaste vattnet.

Hur kan du veta hur det känns?

Ni som känt mig länge vet att jag under flera år haft Spader3ss som alias.
Dessförinnan vad det Kiwa, och innan dess Tisha. Mitt första Alias någonsin var på Lunarstorm och då Snoopy__

Men med ny blogg, då jag inte vill öppna min gamla och heller inte radera den. var jag tvungen att komma på ett nytt namn, jag funderade ganska länge på detta innan jag till slut valde mitt "Eye of a tiger".

Jag var ute efter någonting som symboliserade mig själv. Och många förslag kom upp, men ingenting kändes rätt.
Jag googlade runt med både mitt födelseår, mitt stjärntecken och funderade över mina initialer. Och intressen.

Valet blev alltså, födelseår 1986 = tigerns år.
Kort och gott symboliserar Eye of a tiger, vem jag är född som.
Jag är enligt kinesikt horoskop född som tiger, och detta är min syn på livet. 

                                                          In the Eye of A Tiger.

Jag skrev massor när jag var yngre. Tills en dag då jag bara slutade.
Jag har sparat allt jag någonsin skrivit och tänkte dela med mig av en text som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat.


Då en människa blivit knäckt tillräckligt många gånger har hon lärt sig att stå upp för den hon är,- vad folk än kläcker ur sig och hur folk än beter sig.
Hur svårt det än är att visa sig stark och obrytbar.
Även då det kan ta tid och komma på hur man ska bemöta människor som kliver på en, så kommer hon en dag att lära sig det.
Den dagen kan hon gå vidare och fortsätta leva där hon var innan dom åter igen klev på henne.
Hon har då lärt sig att komma ytterligare ett steg längre än dem.
Genom att bemöta dem med sitt leende. Och en fråga..
Men vägen dit är inte enkel, och den är lång.

Då hon äntligen passerat, startar livet åter, denna gång för att slutföras.
Men livet i behåll och att själv bestämma över det och hennes kropp.

Då hon är fria att ta tag i dagen, Och bestämma hur just henns liv ska passera.
Då hon redan innan sin födelse valde sitt liv. Sina upplevelser. Och sina erfarenheter.
Alla misstag hon gjorde och kommer att göra.
Det var sådant hon valde innan hon Föddes till detta liv.

En männsika undrar så många gånger över sin mening i livet.
Den meningen visste Hon redan innan hon föddes.
Men då hon sedan placerades i sin familj glömde hon det,
för att åter igen minnas då hon ska bli ett med världen igen.

Detta långa men ändå korta liv hon skänktes är dock inte så långt som hon tycks tro.
Då hon ser jorden åldras varje sekund hon lever.

Håll koll på William ungefär... =)

 
 
 
 
 
 

Bilder från 24/2-12 Uppsala....

 

 

 


Det är lagom svårt att få bara Mirca på bild, att få båda på samma är ännu svårare. William är ju extremt lätt att ta kort på, han är stilren och blir alltid vacker. Mirca gillar inte kameran och vänder helst sin ljusa sidan till...
 

Naiv, dum, korkad. Blåst, blind, idiot!
Fuck it i´m mad at you! Stupid stupid stupid!
Att man alltid ska vara lika jävla dum och korkad.

Men vet du. Jag ger mig inte så lätt! Vänta och se.
För jag vet att jag kan, och det kommer eventuellt göra förskräckligt ont, men det är värt det!

And i Will catch you...

Happ, jag vill vara med Mister mister... Men, jag har inga bilder på honom -_-

Andra alternativet blir Alex.

• Jag har sökt 7 jobb.
• Latat mig.
• Ätit.
• Snyter mig typ konstant.
• Lyssnat på YT.

Men jag är rastlös, har inte tålamod eller lust att sitta och fixa bilder, eller skriva några tidsinställda inlägg heller..
Dock vet jag att jag inte kommer orka göra någonting ansträngande.
Tror det blir en piggelin och rastning av William, så kanske jag orkar göra något vettigt därefter. Kliar lite i fingrarna över att fortsätta med mitt rum som jag alltid hittar något att pilla med i. 

Först vill jag säga att det börjar bli tröttsamt när jag vaknar av ett enda sms. Eftersom jag aldrig annars gjort det. I vilket fall som vaknade jag till vid 8.15 av just ett sms, lyckades somna om och vaknade av mig själv 20 minuter senare.
Jag har nu varit ute med William och sitter nu närmast och funderar över vad jag ska roa mig med denna dag. Instängd i mitt rum, när det är strålande sol ute även idag...
Dessutom lagom orkerlös, för pigg för sömn, och för trött för ansträngande saker och en hjärna som går på sparlåga. Weeiii!

Helgen som passerade var sådär lagom jobbig, jag såg till att sova innan 23, gärna innan 22.
Helt enkelt därför under dagen kunde jag hålla mig sysselsatt men på kvällen kommer alla tankar och känslor krypandes. Jag tog därför kvalitetstid med William och myste ner oss i sängen.

Jag tillochmed -hör och häpna- DISSADE medlodifestivalen. Jag somnade nämligen redan halv tio på lördagskvällen. Tack vare det vaknade jag ju förvisso 4.15 på söndagen.. Men iallafall. Jag ser Alltid finalen!
Men inte detta år. Dels är jag besviken på hela jippot, sedan var det ett dåligt startfält.
Och jag är glad att jag slapp se Loreen vinna. Nu tar hon säkert hem allting i Baku den 26 maj bara för att jag är kritisk.
Hon är inte dålig, jag röstade bara inte på henne. Det är inte medlodifestival.

Tidigare på lördagen som syntes drog jag och Maria en lov över djurgården, vi gick över en mil. Var ute i 5-6 timmar. Tog massa galna bilder och hade sådär roligt som man ska ha på helgen, en solig dag i mars!


Och söndagen åkte jag med Johan hem på 100års kalas (45 + 55) Som alltid blir jag lika glad över att komma dit.
Och kvällen avslutades med att vi tittade på Skönheten och Odjuret. Som jag inte fick se slutet till denna gång eftersom jag somnade.

Jag blir ju aldrig sjuk? Eller?!
Snarare är det så att när jag väl blir sjuk blir jag sängliggandes och med hosta från helvetet.
Nu är jag istället täppt och blir anfådd av att gå uppför backen hemma.

Jag tog snabb-bussen hem ifrån Alex imorse, som gick vid 8, åkte hem åt lite och somnade sedan.
Zorro och William gjorde mig självklart sällskap i sängen så jag hade riktigt mysigt....

....Tills jag flög upp, Telefonen ringde! Jag ska på intervju på måndag nämligen! Nu handlar det om ett deltidsjobb, och jag har inte fått det ännu. Men lika sporrande är det oavsett att få gå på invervjuer, jag är ju lite bakvänd för jag tycker det är superroligt att få gå på intervju. Vilket jag inte alls tyckte för några år sedan.
Skillnaden är att jag numera tror på mig själv och vet att jag kan!

Och annars fortsätter jag som alla andra dagar, kollar platsbanken, och varit ute med William.
Har lovat mig själv att sitta här i en timme med jobbsökandet nu, MINST. Beror på vad jag hinner med.
Sedan ut med William så jag kan få lägga min stackars kropp i ett bad.

Därefter ska jag uppdatera och fixa bilderna, för att sedan ta kväll och sova bort min dumma förklyning!


Strålande sol och klarblå himmel igår, + att Jane flaggade!

Tankar och funderingar.
Varför gör jag alltid allting tio gånger mer komplicerat än det är?

Jag vet så väl att jag måste göra en stor förändring i mitt liv. Jag måste kasta mig ut, utan vingar, utan någon som fångar mig.
Ta det där steget ut över stupet och se vart jag landar.

Så varför gör jag inte det?
Enkelt, jag har inte råd, jag har fortfarande ansvaret över Miranda, och jag har William att tänka på.
Jag är redo, för länge sedan egentligen att gå vidare, men jag har inte kunnat erkänna det för mig själv förrens nu.

Och mitt i allt detta träffar jag någon som lyckas låna en bit av mitt hjärta. Och återigen står jag på kanten och balanserar. Kluven, och önskar att jag kunde dela mig i två.


Jag är trött på mitt rum, trött på min vardag, trött på kristineberg, trött på Stockholm. Trött på samma gamla tunnelbana. Det är samma sak varje dag!

Jag vill se nytt, göra nytt. Göra som jag gjorde förut. Innan Miranda. Springa, hoppa, flyga. Drömma.


Jag ska bara ta reda på vart du står, jag ska lösa Miranda, jag ska trolla fram pengar, sen sticker jag!
Bort, bort bort... Så som jag planerat i alla dessa år.

Jag ska ut, jag ska stå på egna ben, jag ska lyckas jag ska nå fram!
Jag ska låta min dröm bli sann!


 

-När jag inte kommer på något annat gör jag såhär-
Vi lyckades nog få så gott som alla mina minspel på bild igår jag och Maria.

Självklart står Maria bakom kamera, i detta fall sitter.. ^^

 

Massa tankar i huvudet, idag.
Vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga, jag vill ha honom, frågan är om jag vill ha det.
Jag vill veta, frågan är om jag vill fråga.
Jag vill vänta, frågan är om jag har tålamod...

Jag ska fortsätta fundera på detta.

Det vore enkelt om jag hittade någon bild som inte är på mig, William eller Miranda...
Annars hittar jag även bilder på folket från stallet och andra vänner / bekanta. Men familjen har jag visst knappt några kort alls på.

Så här blir det William och bara William.
 

Jag- Men jag vill ju gifta mig... Och då ska det vara för evigt, för evigt lycklig lixom...
Alex -Haha, då kommer du dö själv, om du ska vara evigt lycklig alltså.

Jag undrar hur kvinnan fick ihop detta?


Haft en sån där duper-dag idag iallafall! Bilder kommer imorgon skulle jag tro, sitter på Alex dator nu, Tobbe har nämligen glömt lösenordet till internet så jag kan inte logga in via min egen. -_-
Jag gillar dom här tillfällerna när jag och Alex haft distans ett tag, för vi skrattar så sjukt mycket mer än vanligt när vi sedan ses igen.


Nu ska jag sova, fullmåne inatt btw...
Och hålla tummarna för helgen. Jag tycker att min magkänsla kan få ha fel iallafall en gång i livet. Har den nu inte det, så vet jag att det är på grund av den jag står här idag iallafall... Och jag får som vanligt vänta ut den och göra någonting annat under tiden.


Typ såhär kul har man, as-snygg bild eller hur? ;)
björn går för övrigt galant att sitta på... Mjuk och fin ;)

Jag tycker faktiskt det här är sjukt svårt!

Namn: Nicole
Årgång: 1986
Stjärntecken: Jungfru
Bor: Stockholm

Vem är jag?
Jag är envis, självständig, nyfiken, spontan och blyg. Jag hatar att sitta stilla, samtidigt som jag kan vara väldigt lat och bekväm. Jag är en känslostyrd person, med humör som ett rivjärn. Och ett hjärta fyllt av empati.

Någonting som försvårar saker för mig är förmågan att känna av folks sinnestämningar, jag är dessutom olika mottaglig olika dagar.
Jag har en magkänsla (6e sinne?) som rent ut sagt skrämmer skiten ur mig ibland. Det händer allt för ofta att jag får rätt.

Jag lever efter mottot att allting är möjligt, frågan är bara hur det går till. Och hur gärna man vill någonting.


Jag är även hund och hästägare, men har en paus från hästeriet medans jag funderar över vad jag vill.


Trots att jag fyller 26 i år, har jag fortfarande ingen aning om vad jag vill göra med livet.
Jag har några mål att bocka av, men ingen livsplan.

-Körkort. Både bil, lastbil och tungt släp.
-Flytta. (helst utomlands)
-Lära mig spela piano.
-Läsa engelska och därmed lära mig det till 220% flytande.
-Läsa franskan igen.
-Läsa psykologi.
-Gifta mig.


Jag går min egen väg. Även om jag gärna frågar mina vänner om hjälp slutar det alltid med att jag gör som jag tänkte från början.
Livet har lärt mig att om det inte gör ont lever man inte. 

Facit, Dreams come tru, just not the way you thought the would...

Dom där jävla tårarna!

Jag skulle inte, jag skulle verkligen inte ha gjort det!
Sista veckan fick jag is i magen och magkänslan sa klart nej, ändå lyssnade jag inte på den.

Se vad jag gjort dig nu. Förlåt min älskade vän. Hur kunde jag överge dig så totalt?!
Jag trodde jag gjorde det bästa för dig, och nu mår ingen av oss bra.
Det skulle ju vara du och jag för evigt?

Jag vet inte hur jag ska välja, prioritera. Hur jag ska få ihop allting om du vänder tillbaka.
Hur jag ska hinna med.

Jag älskar dig, det tog flera månader att lära mig det, att acceptera det tog år.
Vi var aldrig rätt, men vi växte ihop till en.  

VARFÖR, varför, varför?
Förlåt mig, snälla du. Håll ut. Jag kommer snart...

..Jag tror, jag vet jag kan.

Jag Ska, imorgon är en ny dag!


Breth! And you will do it.
And you will get it...

Ett avslut ger möjlighet till ett nytt kapitel.
Med alla odds emot mig tänker jag genomföra det!


Peppande Tweet´s (inte mina)

    

Åkte förbi Isse i bromma efter jobbet och fikade samt "bytte" träns mot bett.



Jag skulle bara säga hej och kanske stanna 30 minuter, men vi (läs jag) hade så mycket att prata om så plötsligt var klockan halv 7 och allt tog 1,5 timme i slutändan.

Väl hemma gick jag till mitt andra hem...
 


Kvar för dagen är, BAD av hund, han ska även rakas på ben och mage, blir knäpp av allt grus!
Och duch av mig.
Och tvätta rent badkaret (det är tydligen mitt fel att det är skitigt?! Mitt fel? ^^)

Vi fick lite missöden igår som tog oss ett steg tillbaka idag, med facit i hand, jag är grym på att spika ut spikar ut trä numera! Och en jävel med kofoten ;)

Imorgon blir det läktning på nytt och lyfta upp tegel.
Som det lät idag bara jag och Jocke. Det blir, roligt?! Träningsverk hej kom igen! ;)



Förstår ni hur många spik detta är?! Fick igång flytet riktigt bra, man tänker på någonting som irriterar eller glädjer så går det undan med en rasande fart!

 

Kofotsarbete, ni såg ju bilden från igår, den färdiga som jag idag brytit upp... Sucka!
 

Rensat..