Adressbyte

Byta av bloggportal. Är inte övertygad ännu men tills vidare finns jag på

http://eyeofatiger.wordpress.com/

Besviken!

Besviken!


Jag har bara det och säga.
Jag finner inga ord.


Hade jag lyssnat på magkänslan direkt bara...
Jag återkommer...



Jag blir nog tyst här resten av dagen, och eftersom ni gissar så dåligt får ni vänta en dag till...
Vi säger 2a april istället!

"men det är lugnt, det kan ju inte bli VÄR...

foto0993 (MMS)

"men det är lugnt, det kan ju inte bli VÄRRE" -Se ironin i det hela...

I just want you to hold me til i fall asleep...

Känna dina armar runt mig, tryggheten...
Säga att allting ordnar sig. Att du alltid finns där.

Tonight i need you. I'm brokend.

Känner mig så jävla naiv och korkad.

Känner mig så jävla naiv och korkad. Trust nobody... Never again.

Jag finner inga ord längre... Förlåt! :(

Jag finner inga ord längre... Förlåt! :(

Strålande solsken och klarblå himmel :)

foto0980 (MMS)

Strålande solsken och klarblå himmel :)

Raderad!



Lättnaden över att ha fått radera ditt nummer.
Ytterligare ett avslutat kapitel, och dags att gå vidare.


Första April!


Smäller det, om allt går enligt planen.

Mer säger jag inte! Lite nyfikna måste jag ju lämna er.
Men gissa gärna vad jag har fixat med!

Om någon gissar rätt, bjuder jag på en länkning ;)




Nu ska jag försöka sova, bättre sent än aldrig?
Imorgon (idag) blir en lång dag... Jag kommer garanterat vara trött.
Helgen bjuder på tidsinställda inlägg till största del.


Förändring?!

Jag saknar att vakna av sms ljudet!
Tydligen gick jag tillbaka i gammal vana igen i samma stund som jag valde att "sparka dig i skrevet"

Det ska ändras, nummer ett är att gå till sängen tidigare, och börja följa rutiner igen!

Annars ser schemat ut som följer och denna helg kommer vara tung på många sätt.
Ikväll blir det Alex, imorgon sitter vi i bil hela dagen lång.
Lördag blir det en del att fixa. Kvällen är fortfarande obokad.
Söndag är jag bokad förmiddag.
Måndag intervju och sedan följa med Alex till hoppningen.
Tisdag "ledig"?
Onsdag KIROPRAKTORN! Finally!



Helena och Mökkvi

Jag kan ju!

Pajen blev riktigt god! =)

Vanlig pajbotten (smör, mjöl, salt) förgräddade i ugnen.
Stekte köttfärs med tacokrydda.
Bredde ut köttfärsen och tillsatte en skvätt grädde.
Toppade med ost.

in i ugnen igen i ca 15 minuter.
Resultatet;

 



Nu blir det upp på vinden och röja, själv eftersom mamma inte kan hjälpa till.. Mindre roligt.
Måste göras!

Solsken?

Det är ett tag kvar. Men det går framåt.

Fick iväg 4 jobb ansökningar igår. Skönt!
Har 2 jobb jag ska ringa. Jag gör det imorgon!

Det sköna nu är att efter några riktigt djupa dagar börjar jag känna kraften återvända igen.
Jag har inte gjort klart någonting av målen jag satte upp i måndags. Det är ett nederlag helt klart, men jag måste tillåta mig att ha det.

Som jag sa det har blivit omprioriteringar i livet... Jag skriver ut om det när allting är klart.

Idag ska jag få iväg minst 7 ansökningar.
När jag gjort det, vilket borde ta ca 1-2 timmar ska jag städa igenom mitt rum, imorgon åker jag nämligen bil till Alex med ett stort lass prylar. Enda anledningen till att det känns bra är för vetskapen om att jag kommer åt mina saker på vinden och jag får bort en "prydnad" från mitt golv som samlar damm...


Någonting viktigt är att fixa bilderna som jag tog på Helena och Mökkvi för 2 år sedan... Det är så dags nu tror jag! =)

Jennifer, foto-tema?!

http://jempnifer.blogg.se/

Vad tror du om brygga + vit klänning + kamera?

Telefonfritt!

Ni vet att jag alltid säger att jag inte vill ha min telefon. Att jag helst av allt vill ha tillbaka 90-talet när man inte alltid kan bli nådd, har man gått ut så har man.
Bestämmer man en tid håller man den, för man kunde inte ringa och omboka lika enkelt som idag med mobiltelefonerna man alltid är anträffbar på.

Senast jag stängde av min telefon, (förutom för några veckor sedan över en natt) var i september. När jag stängde av telefonen ett helt dygn.
När jag sedan skulle starta den var det emot alla mina principer, jag ville aldrig mer starta telefonen.
Det dygnet var ett av dom friaste jag känt på länge. Då hade jag inget val eftersom jag skulle upp på jobb och chefen skulle ringa.

Jag stängde av telefonen igår igen, och jag vill inte starta den! Jag ville inte ha den, vill inte veta av den.
Det skulle vara en ren befrielse att aldrig mer behöva använda telefonen, köpa en armbandsklocka, och en mp3 spelare.
Tyvärr fungerar det inte så i dagens samhälle, inte i den del jag lever i. Och jag hatar det!

Men just nu, är telefonen avstängd, och kommer fortsätta vara tills jag känner för att starta upp den igen.
(eller det blir imorgon senast eftersom jag måste planera lite saker inför helgen.)

Idag har...

...självbevarelsedriften varit låg...

Dagen började med att jag först var vaken för länge under natten.
Därefter sov för länge på dagen, nog för att jag behöver sova men jag behöver inte överdriva.

När jag väl kom upp fick jag några bakslag som tog all energi ifrån mig, innan jag svalde och valde att acceptera fakta. (det kan ju inte mer än gå åt helvette?)

Därefter "löste" jag det viktigaste inför veckan.


Nu har jag stängt av telefonen, vilket var en befrielse. Den startar jag väl upp imorgon igen, eftersom jag antar att jag måste vara nåbar?

Matlusten är = 0 igen... Alltså, hungrig men ingen aptit. Det enda jag kan tänka mig är återigen kaffe...
Jag vill gå ut och springa, men orkar inte pga denna jävla förkylning som vägrar släppa greppet helt!


Så jag fortsätter slöglö på How i Meet your Mother.... Tar kvällspromenaden med William, duchar och säger god natt.

Nu drog tiden iväg igen...

Och ingenting har jag fått gjort. Det är dags och sova nu. Trött var jag redan tio, så vad jag gör vaken nu är en mindre gåta jag inte vill svara på.

Imorgon har jag en hel del planer.
Och nu är det min självbevarelsedrift som ska sättas på hårt prov!


  • Jag ska söka jobb. Ta igen min "förlorade" vecka. Förlorad såpass att jag inte orkat eller hunnit söka några jobb pga provjobb på annan anhalt.
  • Redigera upp alla bilder jag har lovat mig själv att fixa innan dom blir för många. Så långt jag hinner. 
  • Påbörja sortering av Bilder på hårddiskarna, fixa med dubbletter osv.
     
  • Påbörja och lägga över bilder på Minneskortet Anders fixade åt mig.
  • Titta på Alex hoppträning om hon hoppar.
  • Eventuellt ta ner saker från vinden? Om någon kan köra imorgon, troligtvis inte och då blir det en senare dag.





Tackling...

Allting blir inte alltid som planerat.

Livet tar inte alltid dom vägar du vill.
Folk ändrar åsikt, och nya vägar visar sig.

Det blir helt enkelt inte alltid som man tänkt sig. Men man får göra det bästa av situationer som uppstår.

Likaväl som jag imorgon kan bli miljonär, kan jag ramla på en trottoarkant och bryta benet.

Jag har fått prioritera om lite i mitt liv denna helg, och jag är allt annat än nöjd med besluten som har tagits. Men nu är det såhär och om bara några dagar har mitt liv blivit totalförändrat. Igen!
Jag skulle inte klara detta utan mina vänner. Vi har lagt upp en plan, ett datum, ett mål.
Det kommer bli motigt, och det kommer att ta tid. Tid jag inte vill offra, men måste.
Tid jag nu har, men framöver kommer få stjäla ifrån annat viktigt.

Jag tror att jag underskattar mina vänner ...

Jag tror att jag underskattar mina vänner ibland. Jag värdesätter dom till oändlighet. Men jag vill klara mig själv. Det är såna här dagar man får reda på vilka som verkligen står där. Vilka som bryr sig och vill hjälpa till på alla sätt dom kan och inte kan. Jag älskar er för det. Ni är guld värda! Tack! Johan, för erbjudandet om en axel. Erbjudandet att prata med grannarna, att du nämner eran skörd. Tak och någonstans att sova om det krisar. Cattis, för att du är hjärna åt mig när jag inte kan. Maria för alla gånger vi inte går ihop och stunder jag undrar vad vi håller på med. Men som jag sa vi lyfter bara fram allting dåligt. Dags med allting bra. Alex, för att du löser allting när jag vänder om och springer. För att du står kvar alla dom gånger jag slänger på i örat på dig. Bara för att jag gått över gränsen ytterligare en gång. Ingeborg, för att du är den vuxna människan som är helt utomstående och försöker ta ner mig på jorden. Och för att jag nästan alltid lyssnar på dig. Lena, för att du låter mig älta och sprider så mycket glädje omkring dig- utan att du själv vet hur mycket du gör för dom du släpper in. Hur mycket du betyder. Att jag släpper allting när du ringer. Mamma, för att du aldrig tvivlar! Johanna, Nattis, Jennifer. <3

Tack fina Capello!

foto0949 (MMS)

Tack fina Capello! Med gråten i halsen och nervöst skakande ben gav du mig en underbar timme till fågelkvitter och hovslagen ekandes mot grusvägen.

SMS-inlägg

foto0942 (MMS)

RSS 2.0