Skriver om personliga brevet specifikt för varje annons. Det är faktiskt riktigt krävande.
Men förhoppningsvis ger det större utdelning. Jag blir dock stressad av det.
Jag vet så väl att jag egentligen kan, men jag klarar inte av pressen jag sätter på mig själv.

Hela denna dag har gått åt till att andas, och försöka motivera mig själv till att göra det jag måste.

Jag har ren och skär panik och ångest dagligen. För det mesta går jag igenom det och gör målen jag satt upp för mig själv. Och sen finns det dagar som igår och idag när allting känns åt helvete.
När det känns som att jag inte kan göra någonting.
När det känns som att alla andra har lyckats och jag bara misslyckas återigen.

Och jag vill inte ta emot hjälpen, jag vill göra själv. Jag kan själv.
Vart blev det så fel? Varför slutade jag ta emot hjälpen när jag så väl behöver den?
Det är så typiskt mig att stöta iväg alla som bryr sig när jag som mest behöver dom. Visst är det en del av ett försvar? Ett skydd om sig själv?


Alla har vi våra egna sätt att hantera saker på.
Jag stänger av, stänger in.
Reparerar.
Vägrar följa mallen.
Tar så många djupa andetag som krävs.
Ger mig fan på att det går.

Men varje punkt tar tid att genomföra, det tar olika mycket energi. Och jag fortsätter pressa mig själv... För mycket återigen.