Precis kommit in ifrån kvällspromenaden på en knapp timma med William..

Nu ska jag och min stackars överkörda kropp titta på Tunnelbanan och sedan ta ett snack med John blund.
Kanske kanske får jag sova en hel natt igen, har vaknat av varje ljud sedan i lördags. Blir klarvaken av att bara få ett sms, och flyger upp när klockan ringer. Hmm, extremt ovanligt.
Jag har inte bestämt mig för om jag gillar känslan ännu.


OBS, det var ingen hitt att sova på en 80*10 madrass på hårt golv utan att ducha efter tungt arbete, idag har min annars höga smärttröskel varit löjligt låg, det gjorde ont bara att borsta håret?!


Lite ensamt i min stora säng, föredrar din betydligt mindre säng med dig som sällskap... Speciellt när jag inser att du håller på att ramla ut, det kan ju inte vara mitt fel?


Mormor berömer mig för mitt tålamod, själv påminner jag mig om att jag i flera fall har ett grymt sådant, även om jag mest inte har det.
Exempelvis håller jag på att  sy om ett linne, det innebär massor av sprättande, och av/på med linnet för att få till det. Mormor säger att hon aldrig skulle ha tålamodet att göra det jag gör.