Först var jag inte trött, därmed kunde jag inte sova.

När vi sedan legat och pratat ett tag fick jag krypande oros-känslor, som att det var någonting där.

Varvid jag kröp närmare Maria, när hon sedan börjar berätta vilket hörn som är obehagligt slutar det med att vi delade täcke.

Mitt i allt detta börjar vi prata skräckfilmer. Eller tja, Maria pratar - jag lyssnar och försöker att inte titta åt det håll jag inbillar mig obehag ifrån.

Att båda hundarna sov oberörda borde ju logiskt lugna ner mig. Det gör det dock inte.

När jag slutligen somnade var det tätt intill med Marias hand i min, och båda hundarna på andra sidan om mig.

Att natten bestod av fullmåne får vara min förklaring till nästa gång det är fullmåne!

Jag har nämligen aldrig trott att fullmånen påverkar mig. Inatt gjorde den uppenbarligen det. Och det är heller inte första gången jag får känslor av obehag eller närvaro. Det är dock inte speciellt ofta. Kanske hör det alltid ihop med fullmånen?