Jag minns denna text väldigt väl, hur svår den var att skriva.
Jag fick höra att det var det vackraste ---- någonsin fått. Jag kommer ihåg natten.
Och jag kommer ihåg smärtan 3 dagar senare.

Men texten i sig, symboliserar vem jag är. Hur jag tänker, fungerar och handlar.
Mina val är aldrig självklara, aldrig logiska. Men dom är avgörande för hela min framtid!


Jag vet inte alltid vad jag vill.

Och i mångt och mycket är jag nog extremt spontan i mina handlingar.

Allt går inte alltid väl, allting blir inte alltid som planerat och i slutändan spelar det sällan någon roll.

Men huvudsaken är att jag inte ångrar någonting som jag inte gjort.

Det jag vill ha fram, är att jag saknar dig, hur konstigt det än låter. (och hur patetiskt det än må vara att skriva ett sms, men det är min sköld!)

Jag säger inte att jag är kär i dig, inte heller att jag måste ha dig, bara att jag uppskattade dig, jag trivdes något otrolig bra i ditt sällskap.

Jag har ingen aning om varför du inte hört av dig, om du inte haft tid eller inte velat det är upp till dig, och du behöver inte heller svara på detta.

Jag är nog ingen lätt individ, och jag är extremt självständig. Dessutom envis och vill absolut inte vara någon till last.

Jag skulle kunna skriva en hel novell, men jag tänker avsluta innan det går så långt...

Det hade säkert räckt med ett "hej".