Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att gå vidare efter Patrik.
Så många tårar som jag fällde, en hel höst som försvann utan att jag var riktigt närvarande.
Mitt hjärta brast. I tiotusentals bitar. Och jag trodde min värld skulle gå under.

I allt detta fann jag slutligen styrka i William och all min energi focuserades på honom, han har aldrig varit så lydig.
Miranda blev lidande eftersom allting i stallet påminde mig om Patrik. Det gjorde ont bara att prata med Anders.
Hela förra hösten skyndade jag ut till stallet så tidigt jag bara kunde, jag såg till att alltid vara borta innan A kom hem från jobbet. På bussen såg jag till att alltid sitta på samma plats, bara för att få se hans bil på parkeringen. Jag skapade en mani. Jag levde i min egen dröm. Att ens möta vardagen tog emot. Jag stängde av allting. Tappade all motivation. Jag slutade ta kort, slutade gå ut.

Mitt i allt detta tappade jag alla hämningar. Hela livet förlorade betydelse, det fanns inte längre någonting att vara rädd för. Jag kunde inte förlora mera. Ingenting kunde göra lika ont. Så vad spelade någonting för någon roll?


Jag låter denna text tala för sig själv. 10.09.10
You wore my never wished miracle.
And so I took you for granted.
You found a piece of my life I newer new existed. You opend a room I never felt before.
And suddenly I new how it was like to live and dream again.
You made me laught, you made me smile.
I stopped feeling sorry for everything.
I started to live. All dust above my eyes disappeared.

So suddenly someone took you away.
None was there to tell me why. You wore missing.
It's like you never existed.
You wore my own miracle angel. A few weaks in a dreamworld.
Whith you gone I can't eat I can't breath I've forgott how to do.
Tears floating like a river that will never dry. I'm lost.
Forgotten how to live my life without you.
Nothing matters anymore. Everything is about you, and only you.
You are all I need to breath, to laught again.
Not a single word in the whole world exist to explain the way I'm feeling.
All I have left is hope. Hope that all this just was a bad dream.
And soon I will wake up, and you will still be there by my side smiling.
Then my life is completed. And I will wish for no more.


I need you, even though i hate myself for it..